Blev så störd över svaret från 32-åringen att jag till slut inte kunde motstå frestelsen att skicka ett svar =P Jag ville iaf känna att jag gjort och försökt allt innan jag gav upp.
Marion: Vet inte om det svaret hjälpte mig så mycket...Mitt sms var inte menat som ett booty call..Försökte på nåt sätt öppna mig för dig. Jag gillar dig, är nyfiken på dig. Hade hoppats det fanns en chans att du kunde omvärdera ditt tidigare beslut och ge mig en chans för jag vet att vi hade det väldigt bra ihop. Jag vet att du är rädd och inte den som öppnar dig så lätt, men jag har inte bråttom. Det värsta som kan hända är att man ångrar sig, men man måste våga för att vinna. Och om du är säker på att du inte vill mer så snälla säg det bara.
Ett och ett halvt dygn senare...
32-åringen: Hej! Ursäkta det sena svaret. Försökt ta det lite lugnare senaste dagarna. Började kallsvettas och fick lätt krampkänning strax ovanför hjärtat igår. Behövt vila kroppen. Jag tycker du är jättetrevlig, men avståndet skrämmer mig.
Marion: Ingen fara. Förstår att du har mkt att tänka på redan som det är. Det låter helt klart stressrelaterat =( Jag är medveten om avståndet, men det är ju bara 9 mån till examen och i jan-mars skriver vi 10 v arbete och är ganska fria. Man kan ju alltid ge det en chans och funkar det så funkar det. Ledsen om jag är ihärdig, men träffar så sällan någon som ens intresserar mig och med dig kändes det bara så bra att jag vill kämpa för det.
Då får vi se hur lång tid svar dröjer denna gången... =S
Torkan som uppstår när Marion inte skriver!
SvaraRadera