3 aug. 2011

Jag ska aaaldrig mer...

När jag satt i söndags em med alla jävla grillor i skallen och var som mest irriterad, frustrerad, arg, ledsen, konfunderad osv fick jag den briljanta idén att ge mig ut att springa. Det är väl sådant som folk brukar göra för att försöka skingra tankarna tänkte jag.

Nu är det ju bara så att jag aldrig gjort det innan. Inte frivilligt gett mig ut enbart i det syftet iaf. Har aldrig gillat att springa. Kanske just för att jag inte är bra på det och för att jag aldrig haft någon vidare kondis trots att jag tränat diverse bollsporter genom livet. Och min ovilja till att just springa efter bollen var väl också min största svaghet i bollsporterna då själv hanteringen av bollen var ett mindre problem.

Nåja sagt och gjorde tog jag på mig träningskläderna och gav mig ut. Småjoggade och powerwalkade om vart annat. Riktigt svettigt och ordentligt med puls iaf. Min kondition är skrämmande dålig =S Var ute 60-70 min =) Kan väl inte säga att huvudet kändes så mycket renare efteråt. Borde nog haft musik med mig. Enda skillnaden var att jag kände mig duktig som varit ute eftersom jag inte tränat på flera mån. Förhoppningsvis bränt en del kcal och därmed minskat lite på ångesten för allt dåligt jag ätit senaste 1-2 mån här i Karlskrona.

Well idag och igår har känts som en dålig fylla, därav rubriken. Fy satan vilken träningsvärk jag hade igår alltså. Ljumskar, lår, sneda magmuskler, framsidan av underbenen. Det sistnämda har jag nog aldrig haft träningsvärk i innan. Otroligt obehagligt. Stapplar fram på jobbet fortf. Hade någon fin tanke om att ge mig ut igen, men fortsatt omöjligt.

Dessutom känns det så extremt pinsamt då jag via eniro räknade ut ungefär hur långt jag "sprungit" på min runda. Ca 6,5-7 km... Dvs 6 km/h. Någon på jobbet fällde kommentaren "är det inte så snabbt man går vanligtvis?". Med andra ord inte Gbg-varvet nästa för mig =S En gång är ingen gång. Vi får se var det slutar. Nu har jag testat iaf och själva träningsformen i sig var inte lika illa som jag hade föreställt mig. Speciellt inte när man kom ut på naturslingorna som finns här i närheten =) Jag älskar ju skogen =)

4 kommentarer:

  1. "Och min ovilja till att just springa efter bollen var väl också min största svaghet i bollsporterna då själva hanteringen av bollen var ett mindre problem"

    Haha, fint formulerat där :)

    /CH

    SvaraRadera
  2. Tackar! Ibland får jag till det =)

    SvaraRadera
  3. Haha jadu, det brukar ju kännas härligt dagen efter man har tränat något för första gången på länge (eller öht) även om man inte klarar av hårdaste träningen på en gång ;) Och just det där med att man får värk på udda ställen brukar ju ofta inträffa :P

    Har dock också lite svårt för just löpning. Musik eller sällskap känns som det skulle krävas för att jag skulle uppskatta det mer (om vi plockar bort självdisciplinen som en faktor ;)). Egentligen är jag nog som du, att väl ute skulle det nog kännas härligt, framförallt eftersom det även här finns bra spår även där man kan ta sig ut i naturen inte alltför långt bort... Egentligen känns det mer som ett problem för självdisciplinen där musik/sällskap är taskiga undanflykter från min sida :P

    Hoppas det är bra med dig i övrigt trots senaste dagarnas lilla tumult.

    SvaraRadera
  4. Allt bra. Mina känslor brukar leva berg och dal bana och när det kommer till killar går det ofta upp lika snabbt som det går ner.
    Om jag i söndags och måndags satt och deppade över honom så känner jag nu mest trött på skiten och inte det minsta sugen på att träffa honom mer.. Så gissa om han inte hör av sig då när jag inte hört något sedan söndag kväll.. *suck*

    SvaraRadera