Självdestruktivt beteende

Det finns många bilder av vad självdestruktivt beteende innefattar. Kanske ser man tjejen med rakhyveln och de söndertrasade armarna framför sig. Kanske ser man den sönderopererade kvinnan framför sig. Kanske ser man hon som går på gatan framför sig.

Jag är ingen av de kvinnorna.

Ja möjligtvis den sista. Nej jag tar förstås inte betalt för sex, men jag kan ha ett självdestruktivt beteende när det kommer till sex.

Jag älskar sex. Allra helst med rätt person, men ibland bara med någon, som kändes rätt just den kvällen. Men det har ni nog redan listat ut vid det här laget.

På nyår satt jag och flickorna och försökte komma på bra nyårslöften. Jag hade två löften till mig själv. Det ena var att inte ha fler självdestruktiva kk-förhållanden med killar som bara fick mig att må dåligt. Dvs som gav mer dålig eftersmak än njutning. Stormigt var det minst sagt förra året efter darlingen stack. Granne nr 1 och 2. Oh så smidigt och ibland så mysigt, men i längden oh så dåligt! (Det andra löftet var att komma i nyårsklänningen nästa år...)

So far tycker jag att jag hållt det rätt bra. Försökt tro på kärleken och ge mig in i sådant där det finns en chans. Visst några snedsteg och one night stands också, men man måste ju få leva! Men i vart fall inga kk.

Tills nu. Börjar känna igen mönster. Marion är rädd för ensamhet. När mannen hon vill ha är på väg att glida ur händerna, jo vad händer då!? Lock och pock med sex... När chansen till kärlek är borta kommer den nästintill fanatiska Marion in i sina försök att försöka behålla honom. Och det är inte vackert, hon är inte den man vill ha. Ja inte i längden iaf, men gärna för en natt.

För hon vet att hon är nästintill oemotståndlig när hon bara vill. Killarna gillar ju när hon är vild i sängen, suger kuk som bara hon kan osv. Skickar små sms om allt det där hon vill göra med honom. Tills han står i dörröppningen och sliter av henne kläderna. Hon tror att hon har fått det hon vill ha, men inser förstås att han bara ville ha hennes kropp en sista gång. Själen har hon för längesedan kastat i en papperskorg någonstans så det är inte så konstigt att han glömmer att hon har en sådan. Hon säger att hon inte bryr sig om känslor, allt för att få träffa honom igen.

Men är det värt det när det bara slutar med ett fortsatt brustet hjärta och känslan av att vara... den tredje kvinnan...