Ultimatum

Forts på förra inlägget och hans svar på mitt sms:
32-åringen: Gulligt av dig =) Som du kanske förstått mår jag inte så bra för tillfället...


Och på det kunde jag knappast fortsätta ställa honom mot väggen utan sa mer att jag fanns där för honom om han ville prata och sedan rann det ut i sanden. Messade några fler ggr i veckan, men egentligen inget viktigt förrän i lördags kväll.


32-åringen: Här kommer ett sms du aldrig trodde du skule få...För tillfället står jag som vakt och stoppar fulla finländare som vill lyssna på en dj som spelar lasse stefanz

Marion: Ok. Hade väl iofs blivit mer förvånad om jag fick något vettigt ur dig...

32-åringen: Vad vill du veta?

Marion: Det tror jag att jag klargjorde ganska tydligt tidigare i veckan.

32-åringen: Jag sa ju att jag är rätt tveksam...

Marion: Nej du sa att du mådde dåligt.

32-åringen: Ja, och avståndet avskräcker mig lite..

Marion: Ja det vet jag o då skrev jag ett långt svar som du endast svarade på att du mådde dåligt just nu

32-åringen: Vilket jag gjorde. Tror det blir väldigt fel när vi smsar om detta...

Marion: Det kan jag hålla med om. Men jag tror jag har varit ganska tydlig med mina tankar, åsikter och önskemål. O jag förstår om du har annat o tänka på just nu o behöver tid o tänka. Alt bad jag dig om ett definitivt nej om det är så du känner. Men jag tänker inte va ditt "säkra kort" i evigheter.

32-åringen: Det är verkligen INTE ALLS så jag ser dig!

Marion: Skönt att veta men när man varken får ja eller nej eller jag vill tänka så blir man tveksam.

32-åringen: Jag är inte bra på att ta beslut. Märks det? =)

Marion: He he inte jag heller. Jag ville inte tro något sådant om dig heller, men kan inte va alltför naiv. Men iaf ang beslut behöver du inte bestämma mer än om du vill ses igen eller inte egentligen. Så skjuter man lite på det på framtiden o känna efter om det är bra eller ej

32-åringen: Ja du skulle ju till kkrona snart igen.

Marion: Jo fast det blir nog inte så..

32-åringen: Okej...?

Marion: Ja det var en inflytningsfest som jag funderade på att gå men har inte tackat ja o sista anmälningsdatum har varit.

32-åringen: Aha okej...Fan, vill hem från detta nu.

Marion: I kombinationen m ditt svala intresse gjorde att jag nog tänkte åka t mölle istället.

32-åringen: Förstår det till 100 procent

Marion: Bra att du inser hur hopplös du e iaf ;-)

32-åringen: Mm. Jag vet det. Gillar inte det med mig själv.




Sen svarade jag inte på det förrän 40 min senare då jag skrev: "Du får väl köra krona och klave då..."


Fick inget mer svar den kvällen, men satt och funderade mer och mer och på det faktum att jag fortf inte lyckats få ur honom något vettigt vad jag än sagt och kände att det var dags för ett slutdatum, ett ultimatum.


Marion: Jag förstår att det inte är din mening att använda mig som "säkert kort", men i slutänden är det precis det jag blir när du aldrig ger mig något riktigt svar. Om du är SÅ osäker förstår jag inte varför du inte säger nej rakt av. Ärligt talat vet jag knappt vad ett ja skulle betyda nu efter flera veckors tjat, lock och pock. Jag trodde du också kände att det fanns något där, iaf de första gångerna vi träffades. Du kan alltid skylla på avståndet, men i slutänden handlar det om att jag inte är värd besväret (dvs jag är inte intressant nog/du känner inte tillräckligt för mig). Jag tänker inte övertala dig utan jag har bara försökt få dig att känna dig trygg med mig. Ett ja är inte bindande dvs du har inte lovat mig mer än att forts "dejta" o se vad det leder till. Jag förväntar mig ett riktigt svar inom en vecka annars ger jag upp det här definitivt. Godnatt! Kram

Spänningen är olidlig - fortsatt sms-kontakt

Blev så störd över svaret från 32-åringen att jag till slut inte kunde motstå frestelsen att skicka ett svar =P Jag ville iaf känna att jag gjort och försökt allt innan jag gav upp.

Marion: Vet inte om det svaret hjälpte mig så mycket...Mitt sms var inte menat som ett booty call..Försökte på nåt sätt öppna mig för dig. Jag gillar dig, är nyfiken på dig. Hade hoppats det fanns en chans att du kunde omvärdera ditt tidigare beslut och ge mig en chans för jag vet att vi hade det väldigt bra ihop. Jag vet att du är rädd och inte den som öppnar dig så lätt, men jag har inte bråttom. Det värsta som kan hända är att man ångrar sig, men man måste våga för att vinna. Och om du är säker på att du inte vill mer så snälla säg det bara. 


Ett och ett halvt dygn senare...


32-åringen: Hej! Ursäkta det sena svaret. Försökt ta det lite lugnare senaste dagarna. Började kallsvettas och fick lätt krampkänning strax ovanför hjärtat igår. Behövt vila kroppen. Jag tycker du är jättetrevlig, men avståndet skrämmer mig. 


Marion: Ingen fara. Förstår att du har mkt att tänka på redan som det är. Det låter helt klart stressrelaterat =( Jag är medveten om avståndet, men det är ju bara 9 mån till examen och i jan-mars skriver vi 10 v arbete och är ganska fria. Man kan ju alltid ge det en chans och funkar det så funkar det. Ledsen om jag är ihärdig, men träffar så sällan någon som ens intresserar mig och med dig kändes det bara så bra att jag vill kämpa för det.


Då får vi se hur lång tid svar dröjer denna gången... =S 

Ny runda

Gick och köpte tröjan jag tidigare spanat in från VILA. Den är verkligen superfin, men tyvärr är den i ull och måste därmed tvättas för hand =S Så får se till att inte spilla på den med andra ord ;-)

Har hela sommaren letat efter en ny "sommarjacka" då jag haft min gamla jag vet inte hur många år. Har hela tiden kollat efter en kortare ljus trenchcoat och idag hittade jag en på Zara som jag köpte =) Tror den blir toppen. Ska prova den ihop med lite andra kläder. Fanns i blått också, men eftersom jag vanligtvis har jeans blir hela jag så himla blå då. 

Provade också dessa söta skor på Scorett. De var fina på, men kanske lite svåra att gå i och jag vet inte riktigt om de är ultimata partyskor. Hade gärna köpt lite festskor, men har inte hittat några jag gillar. Hade typ tänkt köpa ett par snygga pumps. Och dessa var kanske lite väl somriga för att ha en utekväll. Fanns iofs i svart också, men jag gillade dessa. Fina till jeans =) Kostade 599 kr så ska tänka på saken. 

Frustration

Gårdagen blev lite som en utebliven orgasm. Lika irriterande om inte annat.

Åkte till Nellys outlet i Borås. Något jag sett fram emot hela sommaren, men inte kunnat åka mycket tidigare då jag ju varit i Karlskrona. Som ni sett har jag ju shoppat redan tidigare i veckan, men ändå hållit igen med tanken på att jag skulle åka till Nelly och bränna pengar. Förra året shoppade jag för 2000 där.

Skillnaden, visade sig, var dock att jag åkte i början av sommaren förra året... Nu såg det mest ut som ett slagfält när jag kom dit, en zigenarmarknad... Så jäkla utplockat! Det som fanns kvar låg mest i stora högar på bord. Ingen ordning alls. Mycket som dessutom var trasigt. Förstår inte varför de inte bara plocka bort och slängde tröjor och klänningar med stora hål i...

För att inte tala om människorna... som också såg ut att höra hemma på nån zigenarmarknad.. Hökade som galningar över trasorna. Ni vet såna som stinker parfym, men som förvisso annars inte skulle lukta så gott heller.. VM i white trash hade kunnat avgöras där.. Var nästan sugen på att ta bilder på eländet.

Men eftersom jag ändå åkt dit (och betalat 150 kr för det..) ville jag iaf ge det en chans. Kollade igenom det jag orkade och provade två klänningar och några skor, men kände mig mest som någon nere från Rosenlund (läs horområdet i Gbg). Modet med just horskor (höga klackar med platå) gör ju inte saken bättre i det läget. Jag är ändå inte den som är den när det kommer till lite småslampiga kläder ;-) Gillar kortkort och urringat etc som mina vänner brukar mobba mig för =P Men här var min gräns nådd!

Det hela slutade när jag såg en tjej med buffalos (såna där platåskor som folk hade på högstadiet), och tighta svarta byxor som satt med lite häng över rumpan. Upptill sönderblonderat hår och lite dreads/synthaktigt. Minns inte om hon hade piercingar också, men ansiktet fick mig iaf att tänka att hon nog hade drogproblem.. Då släppte jag det jag hade i händerna och sprang! =P Ville inte bli förknippad med det där och när fan skulle jag ens använda kläderna jag höll i händerna?! Även om de var väldigt billiga (i dubbel bemärkelse)

Så det blev enbart en sight seeing till Borås... *suck* och när jag kom tillbaka till stan var alla andra affärer stängda =( Träffade en kompis och promenerade en del under kvällen och så fort vi gick förbi ett skyltfönster stod jag där och suktade. Mitt shoppingsinne blev inte tillfredsställt som planerat. Satsar på förnyade endorfinkickar imorgon.

Hata män

Blä! Har inte kunnat sluta tänka på 32-åringen och ju mer jag tänkt på honom och allt som hänt så känns det bara som att han blev rädd och drog sig ur. Inte för att han inte gillade mig utan för han är rädd att bli sårad etc. Han har ju sagt att han blivit väldigt sårad tidigare och skadad osv.

Har smsat lite och skrivit på fb sedan jag åkte från Karlskrona. Ibland svarar han och ibland inte utan någon logik alls. Så jag bestämde mig för att sluta höra av mig och se om han sakna mig. Vet inte om det funkat så bra för han har då inte hört av sig. Och jag vet förvisso att han haft helt galet mycket att göra på jobbet så har velat låta honom vara ifred också.

Iaf hade jag bestämt att jag skulle ringa honom idag. Bara lite casual och fråga om veckan. Visa att jag finns där helt enkelt och att jag inte tänker sticka. Jag vill liksom bara visa att han kan lita på mig. Jag tror inte det kan gå snabbt, men det är något med honom som gör att jag verkligen honom. Känns bara så bra när vi är tillsammans.

Så jag ringde honom och frågade om veckan och det hade vart ett helvete, vilket jag förväntade mig. Kändes lite stelt. Vad fan ska man prata om och hur skulle jag komma in på något annat och ville jag prata om något seriöst sådär över telefon? Föredrar att uttrycka mig i skrift. Så vi la på efter 10 min.
Jag blev ändå så otålig och gillar att vara rak och bara skriva vad jag känner. Så det blev en Marion-klassiker. Jag skickade ett sms =S


Marion: Vill bara du ska veta att jag finns här o att jag bryr mig om dig. Jag kanske e galen, men har bara svårt att glömma det vi har/hade. Är ganska säger på att du gillade det med, men blev rädd. Jag tänker inte sticka (om du inte ber mig). Kommer troligtvis till Karlskrona 3e sept. Bara så du vet, om du skulle komma fram till att du saknar mig med. Puss o kram


32-åringen: Tack. =) Vi får se vad som händer. =)




Wtf! Jävla ickesvar! Lättare att bara ta en diss. Men detta svar gav mig ingenting.. Hade nästan varit bättre om han inte skrivit något alls... *suck* 


Varför lär jag mig inte... Hur många ggr har mina sms löst ett problem... argh!

Veckans shopping =)

Ja jag vet att ni inte gillar mina shoppinginlägg så mycket... men det skiter jag i! Jag är happy! Som ett barn på julafton =)

Var ute idag och köpte den här som jag spanade in i tisdags =) 799:- Var sugen på en pälsväst även förra säsongen, men när jag kom på att jag ville ha en hade ju varenda jävel köpt en så det fanns ingen kvar till mig. Denna var jättesöt med kragen och små fickor. Riktigt snygg fuskpäls också =)

I tisdags shoppade jag loss på HM. Gick egentligen endast dit för att köpa den här toppen, men kom därifrån 1300 kr fattigare =P 

Blev helt galet förälskad i den här härliga fluffklänningen! Har suttit och sett om alla sex and the city-avsnitt senaste veckorna och den här kändes bara så Carrie. Den är sååå fin!

Fint underklädesset =) Bh och halvstring. Känner mig helt galet het i dem =)

Köpte ytterligare en fin bh, men den finns tyvärr inte på HMs hemsida =(
Och en kortärmad variant av den här tröjan. Fast utan knappar hela vägen ner.

Idag provade jag också den här underbara koftan från VILA. Blev helt förälskad, men efter all shopping tidigare dagar tyckte jag att jag kanske fick vänta lite. Planen är trots allt att åka till Nelly outlet i Borås inom de närmsta dagarna =P 

Missing everything

Jaha då var man tillbaka hemma igen då. Ja bara en snabb visit faktiskt. Ska bara packa om och fara vidare mot Göteborg. Snart.. Dröjer mig kvar...

Pratade typ ut med 32-åringen tidigare i veckan på fb-chatten. Fick honom till att stanna och verkligen försöka svara på mina frågor. Vad tusan som hände osv. Tyvärr var hans svar att han helt enkelt inte visste hur han tänkte när han träffade mig när han ej ville ha distansförhållande osv.. men iaf kändes det som ett ärligt svar, men jag blev ändå ledsen och det hela slutade med att jag bara satt ensam och storgrät för mig själv för allt bara kändes så hopplöst och bästa vännen bortrest, ensam i en ny stad osv.. Kände mig miserable helt enkelt.

Iaf messade vi lite mer i veckan och jag frågade om han ville se mig innan jag åkte hem. Han sa ja men att han var väldigt uppbokad. Efter mycket om och men sa han iaf att han kunde komma förbi mig efter en fest på fredag. Jag var lite orolig för att förra veckans händelser skulle repeteras och han skulle lämna mig på ett sätt som fick mig att känna mig som en billig hora som bara passa för sex.

Men det blev ändå på något sätt så himla bra avsked. Han kom hem till mig vid 24 i fredags natt. Kramade om honom. Vi kysstes men ändå med viss distans. Båda var trötta som fan, men han ville verkligen få sova själv sen vilket jag respekterade. Fick stå och sniffa in hans lukt och sa att jag skulle sakna honom. Kröp ihop i soffan ett tag och myste och pratade.

Sedan hade vi galet bra sex, men ändå med mer värme, känsla på något sätt. Kan inte riktigt förklara. Men det kändes som han öppnade upp till sitt gamla jag. Komplimanger från båda håll. Och han lade verkligen manken till för att göra det riktigt bra för mig. Lyckades t.o.m. slicka mig till 2 orgasmer i rad. Eller iaf nästan i rad. Han tog kanske ett uppehåll några min. Sedan tyckte jag det var hans tur, medan han tyckte jag skulle komma en tredje gång. Fick t.o.m. mota honom för att han skulle förstå att det inte var lönt ett försök =P Och under tiden berättade han allt som han gillade med mig och vårt sex och ah det var så bra! Han kändes mer sårbar på något sätt.

Och han stack inte direkt efter heller. Vi låg och bara va. Tror jag somnade en stund innan han kravlade sig upp för att åka hem. Fick hålla om honom lite till. Kyssa honom. Han tog några steg ut i trappuppgången, snurrade runt kom tillbaka och stängde dörren bakom sig och kysste mig igen. Och igen. Sedan slet han sig lös och gick. Vi sa egentligen inget när vi väl skildes. Vad skulle man säga. Vi har ju redan sagt att vi inte skulle ha något förhållande, men det betyder ju inte att det inte betyder något det som finns mellan oss.

Kunde somna med ett leende på läpparna och det kändes bara som att det blev ett så bra avslut. Men nu saknar jag honom.. Såklart =( Kan inte sluta tänka på vårt sex =P

Självdestruktivt beteende

Det finns många bilder av vad självdestruktivt beteende innefattar. Kanske ser man tjejen med rakhyveln och de söndertrasade armarna framför sig. Kanske ser man den sönderopererade kvinnan framför sig. Kanske ser man hon som går på gatan framför sig.

Jag är ingen av de kvinnorna.

Ja möjligtvis den sista. Nej jag tar förstås inte betalt för sex, men jag kan ha ett självdestruktivt beteende när det kommer till sex.

Jag älskar sex. Allra helst med rätt person, men ibland bara med någon, som kändes rätt just den kvällen. Men det har ni nog redan listat ut vid det här laget.

På nyår satt jag och flickorna och försökte komma på bra nyårslöften. Jag hade två löften till mig själv. Det ena var att inte ha fler självdestruktiva kk-förhållanden med killar som bara fick mig att må dåligt. Dvs som gav mer dålig eftersmak än njutning. Stormigt var det minst sagt förra året efter darlingen stack. Granne nr 1 och 2. Oh så smidigt och ibland så mysigt, men i längden oh så dåligt! (Det andra löftet var att komma i nyårsklänningen nästa år...)

So far tycker jag att jag hållt det rätt bra. Försökt tro på kärleken och ge mig in i sådant där det finns en chans. Visst några snedsteg och one night stands också, men man måste ju få leva! Men i vart fall inga kk.

Tills nu. Börjar känna igen mönster. Marion är rädd för ensamhet. När mannen hon vill ha är på väg att glida ur händerna, jo vad händer då!? Lock och pock med sex... När chansen till kärlek är borta kommer den nästintill fanatiska Marion in i sina försök att försöka behålla honom. Och det är inte vackert, hon är inte den man vill ha. Ja inte i längden iaf, men gärna för en natt.

För hon vet att hon är nästintill oemotståndlig när hon bara vill. Killarna gillar ju när hon är vild i sängen, suger kuk som bara hon kan osv. Skickar små sms om allt det där hon vill göra med honom. Tills han står i dörröppningen och sliter av henne kläderna. Hon tror att hon har fått det hon vill ha, men inser förstås att han bara ville ha hennes kropp en sista gång. Själen har hon för längesedan kastat i en papperskorg någonstans så det är inte så konstigt att han glömmer att hon har en sådan. Hon säger att hon inte bryr sig om känslor, allt för att få träffa honom igen.

Men är det värt det när det bara slutar med ett fortsatt brustet hjärta och känslan av att vara... den tredje kvinnan...

Vissa är bara för mycket..

Kanske är det något i luften, men idioterna verkar flockas för tillfället =P Nämnde i tidigare inlägg han jag träffade i våras som jag också lärde känna på happypancake... Som utgav sig för att vara 34, men som visade sig vara 37 och dessutom betedde sig som ett jävla svin och ställde in flera planerade dejter i rad och var helt oförstående hur jag kunde bli upprörd över det...

Ja iaf så sitter jag idag på jobbet i godan ro. Kollat mailen och blev således inloggad på msn utan att jag tänkte på det.

Idioten:  hey hey, long time no see. läget med dig då? hur gick det med sommarjobb förresten?

Marion: jobbar... i karlskrona 

Idioten: aha härligt. så du bor där i sommar?

Marion: ja

Idioten: ålrajt

Marion: men e som sagt på jobbet nu

Idioten: jag kom just tillbaka till x-stad efter 2 veckor i norrland. det var grymt skönt och superväder nästan varje dag. Ah okej. ska inte störa då . när kommer du tillbaka till x-stad då?

Marion: slutar jobba 12e, men har lägh uthyrd till 19e.. 

Idioten: oki

Marion: saknar du mig 

Idioten: mm. hade varit skoj att hitta på nåt nån dag 

Marion: ha ha! du är rolig du

Idioten: hehe. om du vill ?

Marion: nja. trodde vi va klara med varandra

Idioten: hm




Sedan skrev han inget mer utan loggade ut =P Fy fan vilken härlig diss! Men vad faaan tror han!? Vi har inte hörts sedan typ i Maj. Nu är han uppenbarligen lite kåt och tänker att jag av någon anledning ska vilja träffa honom... Nej nej nej! Någon måtta får det vara!! Nog för att jag är kan känna mig ensam, men det finns gränser.


Redan sist vi såg hade jag i princip dissat honom, men jag lät honom bjuda mig på lunch under förutsättningen att han betalade =P Alltid fint att spara pengar som fattig student ;-) 


Komiskt är ordet! Idiot!

Förvirringen är på topp...

Efter att ha deppat under söndagen och måndagen började jag i tisdags och onsdags istället över gå till ilska och att det hela började kännas överspelat. Jag vägrar helt enkelt att förödmjuka mig själv mer genom att tigga och försöka få honom dit jag vill. Tänker inte kyssa hans fötter helt enkelt. För så jävla fina är de inte!

Så lagom till att känslan infunnit sig att jaha ja det var det det nu får jag försöka göra det bästa av den tid som är kvar osv så hör han förstås av sig.. Va fan! Trodde hans talande tystnad och ointresse betydde att han tyckte jag var knäpp och helt enkelt inte ville ha med mig att göra, vilket jag också ibland kan känna när jag tänker efter vilka dumheter jag hittat på =P

Igår kväll på facebook: (tankar och kommentarer till diskussionen i kursiverad stil)

32-åringen: Har lånat mobil nu, men har inte ditt nummer på simkortet. 

Marion: 070x-xxxxxx

32-åringen: Tack.  suttit och tittat ut över havet, druckit rödvin och ska strax sova. så skönt med sommarstuga. 

Marion: Det låter jättehärligt. Blir avundsjuk. Långt att åka till jobbet från landet?

Har klippt bort lite av diskussionen här som var ganska irrelevant, men nedan är forts från imorse. 

32-åringen: Nej, tar 20 minuter ungefär. Stannade och köpte frallor på vägen också. Blir det aw-öl idag?

Ok...han verkar undra vad jag ska göra ikväll. Kanske vill han hitta på något, men jag tänker inte vara den som frågar. Nu jävlar får han jobba! Samtidigt börjar ångesten infinna sig. Jag vill ju träffa honom, men hade pratat med några vänner om att hitta på annat. Vill inte vara den som dissar vännerna för att träffa en kille, speciellt inte när han betett sig dumt och inte förtjänar att jag gör mig till för honom...

Marion: Ah smidigt!  vi har ju färska frallor eller bröd varje dag så jag är lite bortskämd. Vet inte hur det blir ikväll. Vi pratade lite om att kanske grilla ikväll istället  men inget bestämt.

32-åringen: Det låter ju inte fel.  mysigt med grilla också, gjort det några dagar. Har verkligen behövt några dagar ute i stugan, varit så förbannat trött senaste tiden, och har några jobbiga veckor framför mig. Får se om det blir träning ikväll, inte gjort det på ett par dagar. Fick gå av träningen senast dessutom - ljumsken.  sen blir det, eventuellt, öl på fox. 

Marion: Lyx! Jag älskar att grilla! Inte blivit av sedan jag var på landet när vi grillade i regnet. Ja det verkade som du behövde vila upp dig! Funderar också på att träna igen. Har fortf träningsvärk efter söndagen! Galet! Nu funderar vi på att åka o bada istället. Kanske öl på det. Får se.

32-åringen: bada är ju inte fel, passa på medan vädret är med oss. Haha, fortfarande? Fasen vad otränad du måste vara...

Marion: Jag säger ju att jag är otränad! Iaf när det kommer till kondition. Blir saltö ikväll. Bad grill o öl 

32-åringen: Orkar du cykla dit?  jättemysigt där ute, hoppas ni också får en trevlig kväll. 

Marion: Har aldrig varit ute på Saltö. Varför skulle jag inte orka det? Så illa är det inte  Tycker jag är rätt uthållig i sängen om inte annat 

• 
  
  32-åringen: Haha.. . Mm, mycket, har inget att klaga på där... 
  
  
  Marion: Jag kan när jag vill 
  
  
  32-åringen: När vill du då? 
  
  
  ?? Jag har väl visar vad jag vill hela tiden...
  
  
  Marion: Det var väl din vilja det var brist på 
  
  
  32-åringen: Haha. Jag som trodde du gillade min "vilja". 
  
  
  Marion: Klart jag gillade din vilja  Men tolkade det som att du bestämt dig för att du inte ville ses mer
  
  
  32-åringen: Bestämt hade jag väl inte. Kände bara att det blev så allvarligt så fort...
  
  
  Marion: Jo det vet jag väl att det var så du kände. Men sedan kändes det som en talande tystnad.
  
  
  32-åringen: Mm... Hade ju ingen mobil, tror det strulade till de extra. Sen var jag iväg, inte online på fb...
  
  
  Marion: Jo jag vet. Ingen fara. Kände bara att jag visat vad jag ville och att ditt intresse verkade svalt. Sedan kände jag att jag inte hade lust att ligga på dig mer helt enkelt utan att bollen var hos dig. Jobbigt med allt krångel helt enkelt.
  
  
  32-åringen: Ja, det blev liksom krångligare än det behövde. Kändes ju okej mellan oss när vi pratade i lördags. 
  
  
  Marion: Jo precis. Det kände jag med. Så hur tänker du nu då?
  
  
  32-åringen: Jag hade gärna träffat dig innan du åker. Själv?
  
  
  Marion: Du vet att jag redan sagt att jag gärna vill träffa dig. Men i vilket syfte tänker du? Om det enbart är sex så vet jag inte. Jag har som jag sagt inga förväntningar om något långvarigt men jag vill kunna ha det mysigt, prata och pussa på dig om jag vill utan att du freakar ut..
  
  
  32-åringen: Att pussa, prata, mysa och ta på varandra låter ju inte fel. 
  
  
  Marion: Vad bra  Det jag ville hela tiden  Bara att jag uttryckte mig klantigt på nåt sätt  När skall vi pyssla med detta då?
  
  
  32-åringen: Jag vet inte? När kan du? Jag jobbar till 17 varje dag. Nästa vecka blir det nog mycket övertid.
  
  
  Marion: Jag jobbar som vanligt. Brukar sluta mellan 16.30-18. Har inget speciellt inplanerat någon dag egentligen. Kanske grillfest på lördag men i övrigt inget planerat för helgen. Om inte du kommer hem alltför sent ikväll kan jag ju komma till dig efter vi grillat och badat när jag ändå är nere i stan. (ja jag säger nere fastän du inte gillar det =P)
  
  
  32-åringen: Ikväll är jag inte hemma förrän efter 1. Ska vi träffas idag får det bli innan du ger dig iväg. Inget inplanerat i helgen, mer än lördag eftermiddag, kväll.
  
  
  Marion: Oki har inte tid innan idag, men kanske imorn då? Skulle kunna vara trevligt. Typ fredagsmys, äta något gott, ett glas vin och lite "efterrätt" på det om du är available.
  
  
  32-åringen: Kan vi höras om det? Åker eventuellt ut till stugan. Mår inte bra av detta jobbet, och behöver ta varje tillfälle jag kan att andas ut inför kommande veckor. Går runt med en stor klump i magen.
  
  
  Ahhh!! Suck! Och där kändes det som att vi var tillbaka på ruta 1 igen...Jag försöker få honom att träffa mig och inte tvärtom... 
  
  
  Marion: *kramar om* Du tror inte det är något som lite fredagsmys  skulle råda bot på? Vi skulle t.ex. kunna laga den där laxen med parmesantäcke och färskpasta som jag pratade om. Superlätt och supergott. Lite vin på det och mys i soffan. Vi kan alltid vara hos mig om det får dig att släppa vardagen. Men du gör förstås som du känner. Kan ju komma med till stugan med om jag är välkommen...
  
  
  Ok det allra sista ångrar jag att jag skrev. Iaf på det sättet. Var mer att jag antog att han inte ville jag skulle följa med till familjens sommarstuga om andra skulle dyka upp och han inte direkt har presentera mig för dem. Iaf fick jag såklart inget svar. Så nu är jag tjejen som sitter och väntar vid telefonen igen och hoppas han ska vilja ses *suck*
  Spelar ingen roll hur välvillig man är. Lockar det fortf mer med annat känner man sig helt enkelt ganska oattraktiv...

Dagens slutsats

När man som jag gått igenom en jäkla massa killar senaste åren och gång på gång enbart blir besviken eller bara sviken funderar man en del. Speciellt om man är som mig som funderar mycket i allmänhet =P

En av de sakerna jag tänkt på är det där med ålder. Innan så hade jag en tanke att jag kanske skulle satsa på någon äldre för att det skulle öka möjligheten att träffa någon seriös och mogen som dels var mogen att binda sig och dels var lite lättare att ha att göra med. Istället för t.ex. darlingen som är 1,5 år yngre än mig och som precis fyllt 22 när vi träffades och ju på många sätt var ganska omogen helt enkelt.

Erfarenheterna so far kan ju tyvärr inte bekräfta den tanken. Både 32-åringen samt killen jag träffade i våras (som jag också lärde känna via nätet) som var 36 beter ju sig minst sagt konstigt. Ja han i våras var förstås ännu knäppare.

Slutsatsen just nu är att de som är 30+ och fortf är singlar verkar vara det av en anledning... Dvs att de helt enkelt är så knepiga att ingen annan klarar av att leva med dem. Alt att de har så mycket bagage att de blir svåra att ha att göra med. Även grannen förra året är ju 2,5 år äldre än mig, men han har så mycket issues med tjejer och sex så hälften vore nog.

Att jag själv snart är 26 och evigt singel beror däremot inte på mig =P Bara så ni vet! Jag är bara för bra för mitt eget bästa ;-)

Jag ska aaaldrig mer...

När jag satt i söndags em med alla jävla grillor i skallen och var som mest irriterad, frustrerad, arg, ledsen, konfunderad osv fick jag den briljanta idén att ge mig ut att springa. Det är väl sådant som folk brukar göra för att försöka skingra tankarna tänkte jag.

Nu är det ju bara så att jag aldrig gjort det innan. Inte frivilligt gett mig ut enbart i det syftet iaf. Har aldrig gillat att springa. Kanske just för att jag inte är bra på det och för att jag aldrig haft någon vidare kondis trots att jag tränat diverse bollsporter genom livet. Och min ovilja till att just springa efter bollen var väl också min största svaghet i bollsporterna då själv hanteringen av bollen var ett mindre problem.

Nåja sagt och gjorde tog jag på mig träningskläderna och gav mig ut. Småjoggade och powerwalkade om vart annat. Riktigt svettigt och ordentligt med puls iaf. Min kondition är skrämmande dålig =S Var ute 60-70 min =) Kan väl inte säga att huvudet kändes så mycket renare efteråt. Borde nog haft musik med mig. Enda skillnaden var att jag kände mig duktig som varit ute eftersom jag inte tränat på flera mån. Förhoppningsvis bränt en del kcal och därmed minskat lite på ångesten för allt dåligt jag ätit senaste 1-2 mån här i Karlskrona.

Well idag och igår har känts som en dålig fylla, därav rubriken. Fy satan vilken träningsvärk jag hade igår alltså. Ljumskar, lår, sneda magmuskler, framsidan av underbenen. Det sistnämda har jag nog aldrig haft träningsvärk i innan. Otroligt obehagligt. Stapplar fram på jobbet fortf. Hade någon fin tanke om att ge mig ut igen, men fortsatt omöjligt.

Dessutom känns det så extremt pinsamt då jag via eniro räknade ut ungefär hur långt jag "sprungit" på min runda. Ca 6,5-7 km... Dvs 6 km/h. Någon på jobbet fällde kommentaren "är det inte så snabbt man går vanligtvis?". Med andra ord inte Gbg-varvet nästa för mig =S En gång är ingen gång. Vi får se var det slutar. Nu har jag testat iaf och själva träningsformen i sig var inte lika illa som jag hade föreställt mig. Speciellt inte när man kom ut på naturslingorna som finns här i närheten =) Jag älskar ju skogen =)

Celibat nästa? Del 2

Kom väl hem till honom runt 23. Jag skulle trots allt gå hemifrån vid 7 dan därpå. Hade planerat att sova hos honom när jag gick hemifrån och hade med mig lite grejer; smink, tabletter, underkläder och jeans (ingen jävla walk of shame till jobbet på torsdagen). I mitt överanalyserande huvud är det ytterligare en punkt på listan över saker jag gjort fel, dvs saker som skrämmer killar *suck*
Anyway blev nytt sex om än inte riktigt lika hett, men va fan det var bara några timmar sedan sist och då hade vi inte träffats på en vecka. Båda var trötta och ingen kom men skönt var det iaf och vi somnade ganska snabbt därefter =)

Vaknade dan därpå och började pussa försiktigt på honom, smeka över ryggen, hålla om. Maybe too much? Ja iaf anade jag mig till att han verkade vara distanserad, men jag orkade inte bry mig. Kanske inte så konstigt om man är måttligt mysig 6.30 på morgonen =P Fick inte heller mycket svar när jag försökte få lite sympati för att det ösregnade ute och jag hade extra långt att cykla till jobbet när jag sovit hos honom + det faktum att jag förstås inte tagit med mig någon jacka. Murphys lag javisst! *bitter*

Skickade något sms under dagen från jobbet. Min magkänsla sa mig att det kändes stelare än vanligt. Vi hade ju messat massor tidigare under veckan. Gick halva dagen med lite ångest och på kvällen när jag kom hem bestämde jag mig helt enkelt för att skriva till honom och berätta om mina farhågor. Jag vet ju att jag är väldigt mysigt lagd och att det gärna misstolkas till att jag totalt kärat ner mig i folk (iaf har det ju hänt förut). Jag ville helt enkelt förklara att jag gillade honom och att vara med honom men att jag inte alls visste vad jag ville med oss i framtiden mer än att forts umgås och se vart det ledde. Ville försöka släppa på pressen lite..
Om det lyckades? Nej självklart inte!

För att kunna få en optimal bedömning av er väljer jag att klistra in våra sms nedan =S Ursäkta sms-språkbruket.

Marion: Det kanske bara är inbillning, men jag misstänker en viss distans från din sida så jag vill bara förtydliga hur jag ser på saker och ting. Jag är jäkligt öppen person med känslor o vad jag tänker. Jag vet med mig att jag är väldigt mysig o kelsjuk av mig o att d kan skrämma bort folk som tror att jag totalt kärat ner mig i dem. Det enda jag kan säga är att jag tycker om dig o att vara med dig. Men vet inte alls hur jag tänker på saker framöver. Ta dagen som den kommer helt enkelt o njuta av d så länge det är bra =) Men en bra början har vi iaf so far o jag vill forts utforska det o lära känna dig. Ville som sagt bara förtydliga detta så vet du var jag står o du behöver inte oroa dig för att saker går för snabbt eller så. Jag vet inte riktigt hur du känner, men jag har tolkat det som att du gillar det vi har med o glad att jag gillar dig. Förstått det som att du nog är lite mer försiktig o tyst i dina känsloyttringar o jag har inget emot det som sådant men jag kände mig bara lite osäker nu. Hoppas att du vill o har tid o träffa mig mer innan jag åker hem om 2,5 v så får vi se hur det blir med allt. Har det väldigt bra med dig o nu vet du hur jag tänker. Puss

32-åringen: Hej! Vad bra att du skrev =) Jag har väl känt litegrann att jag blivit skrämd, inte för det du säger, men för att jag inte kan svara samma tillbaka. Jag har blivit oerhört sårad tidigare, vilket har gjort mig överdrivet försiktig och nog lite stängd. Mitt problem är att jag alltid tänker framåt, istället för att leva NU. Tänker väldigt mycket o känner mig inte beredd att satsa på något långdistansförhållande. Har haft det innan o är inte bra på det. Tycker du verkar jättetrevlig, men jag kan inte se mig på vägarna ner till X-stad. Vill verkligen inte såra dig. Tycker du verkar jättetrevlig, men lika bra att köra med öppna kort. Kramar


Marion: Jag misstänkte att det var så att det hänt tråkiga saker i det som varit. Jag är också sån som tänker framåt, men har blivit bättre på att leva i nuet =) Har också haft flera distansförhållanden, vilket jag tror jag sagt. Har väl känt nu att det inte spelar någon roll var jag träffar någon nu eftersom jag ändå flyr från X-stad om 10 mån o att det inte är så långt till dess. Personligen har jag inga problem att leva i nuet. Att vara med dig gör mig glad helt enkelt och bra sex dessutom =) Jag vet inte vad du ville komma m ditt sms, menade du att du inte ville ses mer? Jag tror du gillat att träffa mig med o bott i X-stad har jag gjort hela tiden =)Tänk inte så mycket! Bara va! Gör det som gör dig lycklig! Jag lovar att man inte ångrar det =)


32-åringen: Jag ska försöka. Jag känner väl som så, kanske vi ses, kanske inte. Men jag är inte beredd på ett förhållande. 


Marion: : Jag har lärt mig att livet aldrig blir som man tänkt sig. Så man förlorar bara på att planera och staka ut saker för mkt. Är man öppen riskerar man inte att missa något som skulle kunna vara något =)

32-åringen: Låter vettigt. Nu är min telefon konstig. Simkortet krånglar..

Marion: Det är det också! Är inte så dum som jag ser ut ;-) Jag har också varit m om saker som fått mig tänka om o har mått mkt bättre efter just den insikten. Göra saker jag kan göra något åt o inte grubbla så mkt över framtiden. Göra det jag vill o känner för som gör mig glad =) Kanske inte borde sagt något =P När det mest verkar fått dig att tänka mer än du gjort förut. Men jag finns här o vill gärna träffa dig. Hoppas du också vill. Om inte annat kommer du väl snart sakna min kropp o mina stay ups ;-)
Fast jag undrar en sak. Hur tänkte du innan? Varför träffade du mig? När du visste att jag bodde i X-stad menar jag…

Några timmar senare när jag fortf inte fått svar och trodde att han ignorerade mig snarare än att mobilen faktiskt var sönder.

Marion: Jag är inte sårad, men visst är jag besviken. Fast mest konfunderad. Först går allt så lätt o är hur mysigt som helst. Bara ses o vara utan några om o men.  Sen blir du helt plötsligt off o att d skulle bero på att du ej vill ha distansförhållande när jag bott i X-stad hela tiden. Varför träffas då? Om du bara ville ha sex varför åka o mysa på en filt vid havet, ta med o träffa vänner osv. Var inte hela grejen dejting för att se om det kunde leda någon vart? Gav jag dig några andra signaler? Vad gäller avståndet har inget förändrats. Så antingen är det något annat som är fel som du inte vågar säga eller så börjar du bli rädd för dina känslor o vad de kan leda till. Nej jag kan faktiskt inte förstå vad som har ändrats över en natt från att igår va mysigt o längtan att ses till kyla, ”du är trevlig” o ”vi får se om vi ses”. Varför blir alltid allt så komplicerat så fort man börjar tänka/fråga vad man pysslar med? Jag ogillar det! Och det gör mig besviken att det alltid ska vara så! Det är såna här saker som jag menar är orsaken till att så många är fortsatt ensamma. De ställer för mkt krav o tänker för mkt istället för att bara njuta av nuet! God natt!

Hörde inget mer och gick runt hela fredagen och var förbannad och helt enkelt förvirrad. Hur tusan det kunde vändas emot mig när jag mer eller mindre skrev att jag inte brydde mig vad det hela ledde till mellan oss. No strings attached helt enkelt. Om jag var värd att bli ignorerad. 

Kom hem från jobbet ganska sent och då började han skriva till mig på fb:
32-åringen: Hej! Jag ville bara säga att min mobil fortfarande inte fungerar. Såg att du skickade ett svar igår, men hann inte svara på det förrän telefonen dog. Har varit iväg på träningsläger idag, så har inte hunnit svara förrän nu. Hann bara läsa det som snabbast innan telefonen slutade fungera. Ska försöka komma ihåg vad du skrev, men glömmer jag något, ber jag om ursäkt.

Jag bara fick en känsla av att "oj, vad snabbt det går"

Det visade sig helt enkelt att han fått vatten på sin telefon och att det var stendöd. 

Lite urklipp ur diskusionen på fb: 

32-åringen: Iaf så kände jag att jag ville säga att jag nog inte är beredd att satsa på ett långdistansförhållande. För det kändes, när du sa som du sa, att du höll på att få en massa känslor och då vill jag inte såra dig.

Marion: men var d inte precis d jag skrev att jag ville förklara att jag INTE kärat ner mig i dig

32-åringen: Jo. nu såg jag det

Marion: jag gillar dig. o d enda jag försökte säga m mitt första långa sms va att jag vill träffa dig o sen bryr jag mig inte vad d blir av d. blir det bara en sommarfling visst då var d kul så länge d varade. Slutar d med att vi blir hopplöst förälskade o vill leva reste av livet ihop är d ok d med. förstår du?jag har inget behov av att definiera saker eller planera vad som händer om 2 v när jag åker hem. men jag tycker om att vara med dig. jag vill inte du ska bli rädd att såra mig eller rädd o visa känslor eller vad du nu är rädd för. eller rädd o ge mig förhoppningar

32-åringen: jag har en gång blivit oerhört sårad, och det har präglat mig väldigt mycket. är det sista jag vill

göra ned någon

Marion: jag har förstått det. Därför jag ville va ärlig.

Därefter blev han tyvärr tvungen att springa iväg till tvätt och ordna annat så vi kom inte längre i vår konversation. Däremot skickade jag i ett meddelande de smsen som aldrig gick fram till honom när mobilen dog. 

Har fortf inte fått något svar på dem =( Trots att jag har antytt att jag vill ha svar på mina frågor hur tusan han tänkte och vad tusan som kunde förändras

Aaanyway. Det här blev ett sjukt långt inlägg. Var ute med några vänner i lördags och åt middag. Därefter satt vi och tog en öl på en uteservering. Vem dyker då inte upp om han... *suck* Inser då att hans föräldrar sitter vid bordet bredvid oss och att det är därför han stannat till på gatan utanför för att snacka. Det dröjer en liten stund och därefter kommer han också in på stället. Sitter och snackar med familjen en stund. När några av mina vänner försvunnit iväg på toa kommer han fram till vårt bord. Frågar lite snabbt om helgen. Ganska casual om inget särskilt egentligen. Av någon anledningen framkommer det att hans bror (+ sambo) ska sova hos honom under natten för att ha lite barnledigt. Hade han haft en fungerande mobil hade jag skickat ett sms och bett honom sova hos mig, vilket hans bror säkert också skulle uppskattat =)

Skickade meddelande på fb istället när jag kom och sa att han fick komma hit om han ville =P Fick dock inte svar förrän långt senare att han inte sett det förrän då, men att det hade varit trevligt =P 

Marion: Förstår inte hur allt kunde bli så komplicerat och awkward av sms vars enda syfte var att inte göra saker så komplicerat... Att bara forts ha kul/mysigt ihop no strings attached... Mysteriet med män är visst outgrundligt.

32-åringen: Det var ju ett trevligt förslag, men ser det nog lite väl sent. ;-)   ja, det blev väldigt konstigt helt plötsligt. Men jag trodde jag svarade på det du skrev här...

Marion: illa =P  Nej jag fick inget svar på de smsen du aldrig fick utöver vår lilla pratstund på chatten i fredags... Jag är iaf ledsen att allt blev så komplicerat. Jag gillade det med dig att det var så enkelt att bara vara..

32-åringen: =(  ja, men jag är ju en enkel person. =)

Marion: Om du är så enkel. varför beter du dig så komplicerat nu då =P

32-åringen: Komplicerat har det nog blivit eftersom jag inte har kunnat svara dig. I alla fall mer än annars. Ska titta på ny mobil. =)

Marion: Ja det blir ju mycket enklare när man kan reda ut saker direkt. Kändes som att mina förtydligande sms rörde till saker mer än de löste  =P

Just nu vill jag bara hoppa tillbaka en vecka och ligga på den där filten på klipporna igen o bara va.

32-åringen: De gjorde kanske det.  =) mm, det var ju mysigt. =)

Marion: Solen skiner. jag har en ny flaska vin. Det är bara att åka ut igen =)

32-åringen: Jag är sjukt osugen på vin idag. :-S

Marion: : Ha ha om vin är enda problemet kan vi ta med något annat =) saft o kakor =)

Fick inget svar på det sista, vilket kändes som en talande tystnad... Ett litet kort hej sent på kvällen när han var hemma. Att han var trött och skulle sova och godnatt. 

Orkar inte försöka mer.. Jag har tydligt visat var jag finns och att jag kan tänka mig att forts det här som en liten fling de två veckorna som är kvar, men hans intresse försvann tydligt puts väck över en natt. Kan i ärlighetens namn inte förklara det. När jag tänker tillbaka undrar jag som sagt varför han träffade mig om han ej ville ha förhållande? Om inte varför göra mysiga saker och ta med för att träffa vännerna? Varför lägga till mig på msn en dag för två dagar senare göra sig själv okontaktbar? 


Mycket mystiskt när man mer eller mindre uttryckligen skriver att man gärna forts ha sex no strings attached och han inte visar mer intresse. Tror ändå vi båda tyckt det varit galet bra. Han gick igång som en galning på mina stay ups. Och utöver det får han fina avsugningar och ridturer, vilket alltid brukar gå hem hos killarna. Min förvirring beror kanske på samhällets norm att "alla män vill ha sex, speciellt utan förpliktelser". 

Det som stör mig är att det var jag som var osäker på honom. Att jag satt här för 2 veckor sedan och radade upp negativa saker med honom. Tänkte att jag inte skulle vara så förbannat kräsen och ge honom en chans. Att bli dissad av en 10-poängare känns helt enkelt inte lika illa som att bli dissad av en medelmåtta.. Själva faktumet att jag förstorat upp det här så mycket nu stör mig. Att jag är så dålig "förlorare" att det känns som jag vill ha honom mer nu än vad jag ville innan. Man saknar det när det är borta helt enkelt. Jag får alltid instinkten att vinna tillbaka och har svårt att ge mig, vilket bara gör att man framstår som galet klängig. Så viktig är han inte för mig egentligen...

Men fan jag saknar honom!