Sakta men säkert har jag försökt plocka honom ur mitt hjärta.
Nej jag kunde inte komma hem och bara packa ner allt i en låda för att slippa se det. Det skulle bli en alltför stor förändring.
Efter några dagar kände jag mig tvungen att iaf byta ut bakgrunden på mobilen. Alltför plågsamt. Trodde det skulle hjälpa, men istället blir man ständigt påmind om att han inte längre är där som han varit det senaste halvåret...
Någon vecka eller två senare fick bakgrundsbilden på datorn också ryka. Något man såg alltför ofta och gjorde att man inte ville stänga av datorn och stänga ner fönster... Inte lika stor påverkan av den förändringen dock.
Sista yttre minnet om hans existens har fortsatt stå i bokhyllan.. Vårt söta foto från kärlekstunneln i somras som jag hade med mig till min månad i norge och som betytt massor för mig. Påminelsen om att det faktiskt var på riktigt...då iaf.
Men nu kände jag att det var dags att plocka ner även det för att flytten ändå närmar sig om 2 veckor och jag inte vill behöva få frågor kring det eller känna mig alltför patetisk när mina vänner kommer hit...
Långsam rensning av det yttre. Nu finns bara alla inre minnen och små saker som påminner om honom. Tandborsten...nallen...och tusen andra saker.
Synd att det inte är lika lätt att bara slänga ner dem i en byrålåda och glömma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar