Nu har jag börjat samla på mig en jäkla massa tankar till olika inlägg som jag sedan inte lyckats få ner på papper/bloggen :P Ska försöka ta mig lite tid nu.
Börjar med att berätta lite om senaste veckan. Har vart väldigt lugnt på praktiken, men gått med en väldigt trevlig handledare.
I tisdags va jag och the girls på ikea. Jag fick spana in allt jag redan sett i katalogen i verkligheten, men valde att bara köpa två kastruller för att klara första veckan i lägh. Vill inte köpa på mig massa bara för att behöva släpa ner det sedan. Trevligt var det iaf. Ikeas köttbullar för 16 kr :D Såg sjukt snygga tavlor på Ilva också som jag blev lite förälskad i.
I onsdags kände jag mig på topp och försökte tänka massa positiva tankar och gick och klurade på ett inlägg kring fördelar med att vara singel.. Och ja det kommer... För att toppa my awesomeness så klippte jag mig på onsdagkvällen. Hade bestämt mig för förnyelse sedan ett tag, men ville behålla mina längder och hitta på något där fram eftersom vi ändå har uppsatt hår på praktiken varje dag. Så det blev nån slags sned lugg. Jag som inte haft lugg sedan jag var 8 år he he..
Har rykt en jävla massa pengar i veckan också, ikea 400, klipp 300, hårstylingprodukter 200, ny liten plattång 150 kr och sedan köpte jag ju kläder för 1500 igår.. Aj aj sa plånboken.. Men skit samma. Pengar är papper som min käre vän brukar säga. Hon är den ultimata att prata med när man precis shoppat upp massa eftersom hon alltid är värre :D
Så mår jag bättre då? Jag vete fan. Tycker sista veckan vart skit. För mycket tid att tänka och för lite att göra. Veckan innan va jag så uppe i lägenheten och nu har det lite lagt sig. Jag har skaffat ny lägenhet, klippt mig och shoppat loss för att må bättre, känna mig fin och ha saker att göra... Men vet inte om det hjälper. Tänker fortf på honom hela tiden. Och på fel saker. För mycket på det som varit och allt som är bra med honom osv. Inte så konstruktivt. Känns som jag inte kommer någonstans.
Livet är inte lika roligt och meningsfullt längre och man blir bara ständigt påmind när alla andra flyttar ihop, förlovar sig etc och man själv är på ruta 0 eller snarare minus eftersom jag har svårt att se mig själv med någon annan på ett bra tag. För jag vill bara ha honom och vore det så lätt att hitta någon jag verkligen tyckte om så mycket hade jag ju inte varit singel i 2,5 år innan dess heller. Jag blir tokig. Jag är verkligen värdelös på att vara singel. Jag vill ha någon att dela mitt liv med och skämma bort.... Jag får väl sitta här och ruttna så kanske någon hittar mig efter 2,5 år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar