Svartsjuka

Med tanke på mitt förra inlägg så tänkte jag skriva lite om det här med svartsjuka. Jag tycker det är lite spännnde och har tänkt en del på det idag.

Min egen relation till det är att jag upplever att det blivit betydligt bättre med åren. Man mognar tänker jag. Men kanske har det mer med självförtroende att göra. Eller en kombination.

Eller så har det bara blivit helt naturligt eftersom mina två senaste pojkvänner båda två har varit av den charmiga typen som jag vet att många tjejer är efter. Dessutom båda distansförhållanden. Man får helt enkelt bara lita på den andre för annars skulle man gå sönder. Och nej jag har sällan varit orolig alls för att jag vet att han älskar mig och det gör mig lugn.

Som mitt ex som tidigare vart tillsammans med modeller och som mer eller mindre haft svårt att änns kunna ha några tjejkompisar eftersom alla blir kära i honom ha ha. Och hans killkompisar vill ha med honom ut som tjejmagnet för att änns få möjlighet att snacka med de snygga tjejerna :P Klart som fan att lilla jag kan bli osäker, men när jag vet att han älskar mig och jag är den han vill ha så är det bara lugnt.

Och nu när jag träffade darlingen och varit singel i 2,5 år hade jag nog inte en tanke på det där och hur jag kan uppfattas av honom osv. Vilket ställde till en del besvär för oss emellanåt. Där jag dels tycker han överreagerade, men samtidigt känner en viss skuld för att jag betedde mig klantigt och i efterhand kan förstå att jag sårade honom.

För jag har två killkompisar som jag har ett speciellt förhållande med och det har blivit att vi typ hälsat på varandra i tid och otid med att klämma varandra på rumpan. Vet nån gång när jag vart nere på ica och helt plötsligt känner jag hur någon trycker sig mot mig bakifrån och vänder mig om och gissa vem som står där, jo en av killarna förstås ha ha. Detta är liksom bara en rolig grej och jag känner inget mer för dem eller så.

Problemet var då när jag och darlingen var ute och dansade en kväll och en av de här killarna kom fram och vi dansade och han tog mig på rumpan och jag reagerade inte över det eftersom det bara är något vi gör. Hade det varit någon annan kille så klart jag hade reagerat. Men då vart ju darlingen fly förbannad och när jag försökte förklara situationen ville han inte lyssna och jag bad om ursäkt osv och han blev jätteupprörd över att jag inte sagt ifrån och tänkte minsann också börja klämma tjejer på rumpan nu... ahh! Och har han då lite alkohol i kroppen är han ju helt jävla omöjlig och börjar prata om att göra slut och sådana grejer..

Nej det är inte lätt att leva med en sådan människa som har sina utspel och så fort något blir jobbigt eller problem vill dra sig ur det hela genom att göra slut och överreagerar till förbannelse. Och efter man pratat ut så var ju allt som vanligt igen. Nej jag blev förbannad på honom med för att han inte litar på mig. Att andra killar stöter på mig etc kan han aldrig förhindra, men då ska han ändå veta att vi är två om det hela och att det inte blir något så länge jag säger ifrån och det ska han veta att jag gör.

Svartsjuka skapar en jävla massa problem helt enkelt och jag är så glad att jag kommit förbi det. Hoppas jag ska hitta någon som kommit lite längre och inte ska pinka revir hela tiden. Jo det är väl klart han får bry sig till en viss gräns, men det skall inte behöva bli jobbigt.