En kärleksförklaring

För 4 månader sedan visste jag inte vem han var.
Idag gör han mig till världens lyckligaste.

Tanken på honom får mig att le.
Då strålar jag tills jag blir självlysande.

Ibland är livet otroligt, osannolikt.

Porrdrottning och slutty girlfriend

Vet att älsklingen kan vara lite svartsjuk av sig. Ja inte på nåt sätt så att det känns jobbigt för mig, det hade jag förstås aldrig pallat. Han vet att jag inte är den hämmade typen och varit singel i 2,5 år innan jag träffade honom. Men för det 1a så himla många killar är det inte och för det 2a så vet jag att han älskar sin slutty girlfriend när det väl kommer till kritan.

Vem skulle annars suga honom som en gudinna ;-) Har faktiskt fått många komplimanger för just det de senaste åren. En kille som tidigare tyckte avsugningar var överskattat tills jag kom in i bilden ;-) Det är någonting jag verkligen älskar att göra och speciellt när man får den uppskattning och reaktion man önskar då känner man sig som en porrdrottning i sängen.

Vem skulle skicka porriga mms till honom vid olämpliga tillfällen bara för att driva honom till vansinne.

Vem skulle överraska honom liggande på sängen i korsett, stay ups och högklackat. När jag ser hans överaskade min då vet jag att det överväger alla hans funderingar kring vad fan det är för tjej han träffat ;-) I slutändan är det bara en av alla anledningar till varför han älskar mig.

Obekväma, konstiga sexupplevelser

Man kan väl minst sagt säga att vi haft lite otur de senaste gångerna vi haft sex.

Senaste sexet innan vi sågs i helgen var för några veckor sedan på mitt landställe. Sov vägg i vägg med min mamma och hennes sambo.. Om man änns kan kalla det vägg.. Jävla gipsvägg som dessutom är försedd med en skjutdörr mellan rummen. Man kan väl säga att man hör det mesta.
Vi var så nöjda med att vi lyckades ha så ljudlöst sex fram till efteråt när jag ligger med hans sats på magen och man typ jaha hur river man av toapapper ljudlöst..? Framför allt när det är ett hårt jäkla euroshopperpapper eller liknande som inte direkt är ljudlöst när man ska skrynkla/torka med det. Vart har man lambi när man behöver det. Det hela slutade med att vi båda låg och fnissade åt hela situationen iaf och funderade på vad de andra hört/tänkte ha ha.

Nåja efter 5,5 vecka ifrån varandra från detta tillfälle kommer jag till Jönköping dit han precis flyttat och ska se hans lägenhet för första gången. Tänkte att vi skulle inviga den lite fint... Väl där visar det sig att tjejen som hade lägh innan är där med sina föräldrar och flyttar hennes möbler som hon fått lämna kvar några dagar... Där rök vår ensamma tid..
Lägenheten är dock en tvåa så vi går in i sovrummet och stänger dörren som tyvärr inte gick att låsa. Blir en snabbis mot en av garderoberna med dem utanför som kan komma in när de vill + att det inte finns gardiner/persienner i rummet heller så vete fan vad grannarna såg heller. Härligt var det iaf, men vi skratta rätt gott åt det med över hur konstiga situationer vi hamnar i.

Efter min incident med den glödande askan på bröstet (se tidigare inlägg) fick jag ju flera små brännsår på bröstet som ömmade hela helgen och pajade en del innan han kom ihåg att inte ta där (jag som annars älskar just allt som har med brösten att göra under sex).

Mycket som gått emot oss på sexfronten det senaste. Tur att vi har det så grymt iaf. Mmm blir bara galen av hans kropp och tror aldrig jag varit så våt med någon tidigare. Underbart!

Fantastisk weekend i Rom

Vår helg i Rom nu blev allt jag hade kunnat önska mig. Var ju rätt nojig innan hur det skulle bli med oss och framtiden osv, speciellt när vi varit ifrån varandra 5,5 vecka.

Hotellet var över förväntan med fin frukostbuffé, härlig mysig dubbelsäng, fräscht badrum med badkar och framförallt AC som behövdes när det var 35 grader ute. Sedan låg det med gångavstånd till alla stora sevärdheter så vi var nyttiga och gick massa under helgen samtidigt som det ändå låg i ett lugnt område.

Hann med alla stora sevärdheter; Peterskyrkan, sixtinska kapellet, spanska trappan, fontana di trevi, Colosseum, Forum Romanum mm. Åt all italiensk mat som man bör göra; klassiska pastarätter, stora kulglassar, pizza, tiramisú osv.

Hade så himla mycket att ta igen på alla fronter och det kändes som vi fick tid till allt. I bilen till och från Sthlm fick vi 3 h varje väg när vi hade tid att prata och berätta om allt som hänt senaste veckorna och bara komma varandra närmre. 

På nätter, mornar och mellanlandningar på hotellet fick vi ta ikapp allt vi missat i sängen.. Massa härlig sex och mys.

Bara vara varandra nära. På flyget ner var vi som klistrade vid varandra och eftersom vi flög ner med Ryan air så var det ju valfri placering. Konstigt nog var platsen bredvid oss en av få platser som var tomma i planet... ;-) Ingen ville visst sitta bredvid det hånglande kärleksparet he he.

Ibland var man kanske för nära varandra bara i den olidliga hettan. Tur att vi kännt varandra snart 4 månader och börjar bli så bekväma med varandra när svetten bara rann och man kände sig allmänt ofräsch och man ändå ville pussa och ta på varandra för att man bara saknat det så mycket.

Efter denna resan känns vårt förhållande bara starkare och starkare. Vi kommer och måste övervinna allt och för mig finns inga tvivel om att det är värt det. Jag älskar ju honom så sjukt mycket! Avstånd, tid, pengar... Vi grejar det om båda vill och så länge det känns så här så är det bara att njuta och låta tiden visa hur vår framtid ser ut.

Lappojken

Små saker kan betyda så mycket i ett förhållande. Min darling har en egenhet för sig att han brukar skriva små lappar till mig. Tycker det är himla gulligt, speciellt när man hittar dem vid rätt tillfälle.

Som i somras när jag var och tågluffade och blev sjuk så skulle jag rota i innerfacket på min väska efter en ipren. Då hittar jag en lapp som han lagt där en vecka tidigare som jag inte sett förrän då där det stod hur mycket han tycker om mig och hur han längtar till nästa gång vi ska ses osv. Åh så mycket den värmde när jag satt där risig och febrig och kände mig miserabel.

Nu i måndags när vi skilldes åt tog jag det himla hårt och blev ledsen. Ett snabbt farväl sedan blev han tvungen att gå och jag låg kvar i hans säng. Några timmar senare när jag också skulle åka så hittar jag en liten lapp på insidan av ytterdörren... "ÄLSKAR DIG! DIN xxxxxx"
Blev lite mer kär i honom och stoppade ner den i fickan. Några timmar senare när jag tog upp den på nytt såg jag baksidan "Glöm inte det..."

Han är för söt och gud vad jag tycker om min pojke!

Död åt alla rökare

Död åt alla rökare!
Stod precis på stationen och väntade på mitt tåg då jag känner hur det bränner till på bröstet. Trodde först det var en getingoch blev livrädd. Är livrädd för sådana nämligen. Ser bara något svart nere i BHn som jag försöker vifta bort och då bränner det till på nytt och jag ser glöden och inser att det är aska som trillat ner i min urringning! Får till slut bort den och bränner sönder fingrarna på köpet. Min nya bh som jag köpte igår har flera hål i tyget och svarta fläckar. Bröstet gör fortf ont och BHn blir nog bara att slänga. Fan va helt kär i den och hade köpt matchande trosor. Argh vad förbannad jag är! Försökte se var ifrån askan kom men såg ingen rökare i närheten. Hade gärna bränt den personen på brösten/kuken och låtit han/hon betala en ny BH åt mig!

Kommer vara riktigt sexig imorgon!

Idag har jag varit och shoppat flera timmar. Nu när man har så mycket pengar sedan Norge. Brände 3500!! Mindre bra kanske, men den största delen av den summan gick på ett par MBT-sandaler för 2300 kr. Har varit sugen på dem i flera år, men inte tyckt att de var värde över 2000 kr. Ska bli spännande att testa dem i höst och se hur de är eller om man kastat 2000 i sjön.

Utöver dem så blev det en bh med matchande trosor på HM, en annan bh och 3 par av mina favorittrosor från cubus. De är en uppenbar kopia av hanky panky men kostar bara 49 kr/st istället för 189 och är minst lika bra!! Love them! Har typ 15 par nu ;-)

Köpte också 2 schampo och ett balsam från schwartzkopf för 300 kr. Så nu har jag schampo för ett år typ :P Sedan slank det ner en mascara och nytt varmvax. Skall göra mig snygg för älsklingen när vi ses imorn mums. Är jag busig kanske jag skickar en bild till honom när vaxningen är klar tihi.

Sexy lingerie

Idag på stan provade jag ett sexigt genomskinligt nattlinne. Måste säga att jag såg jävligt het ut i det, men har ofta funderat på hur ofta man använder sånt där och vid vilka tillfällen.

Knappast när jag sover, för sover jag med en kille så blir det naken och sover jag själv så känner jag inte behov av ett sexigt nattlinne.

Ska man då ha det i förföringsfasen? Man har ju knappast på sig det under kläderna så då krävs ju viss förberedelse. Känns lite krystat som på film när tjejerna går till badrummet för att snygga till sig och byta till något mer bekvämt. Eller är det mer att man ska ligga i nattlinnet i sängen och vänta när han kommer in i rummet lite lagom sexigt?

Har en del korsetter och sexiga underkläder jag har med älsklingen, men samma problem där om man inte vill ha dem under att man fort som fan får försöka svida om typ när han borstar tänderna ha ha..

Men det kan vara kul det med för man känner sig så sjukt sexig när man svidat om till korsett, stay ups och högklackat tihi. Nattlinnet känner jag faktiskt mindre användning av, men idag kom det till användning på så sätt att jag fotade det i affären och skickade det till älsklingen he he..

Virrvarr av alla känslor - Hur skall jag tänka?

Snackade precis med älsklingen nu. Han började ju plugga igår och har inte hört av honom på 2 dygn utöver ett litet meddelande på facebook. Men han sa att han hade skrivit till mig på msn och försökt ringa mig innan... konstigt.. (+ att hans mobil pajat också, men nu hade fått lånat en av sin kompis)men iaf fan känner mig helt tudelad till allt nu.

Han hade det bra iaf. Fest och saker hela dagarna precis som jag förväntat mig. Hade det själv likadant under min nollning. Så jag hade ju inte förväntat mig att han skulle höra av sig så mycket heller.

Försökte bestämma tid jag skulle komma på torsdag, men tror han va lite full för jag fick olika besked ur honom hela tiden och när jag börja undra tyckte han det va jag som va seg som inte hängde med. Inte så lätt när det är fest i bakgrunden kanske..

Och fan vad frustrerande och irriterande det kan vara med fulla människor (när man själv är nykter). Kändes inte alls som något bra samtal. Känns som allt bara går åt fel håll. Är knappt sugen på att åka längre. För det känns som jag tar honom från hans nollning och så kommer jag ha dåligt samvete för det och han kommer bara prata om nollningen och tänka på allt han missar när vi är på vår resa.

Sitter och målar upp alla skräckscenarion i mitt huvud liksom. Är 5,5 vecka sedan vi träffades och jag är bara rädd att det ska bli för mycket främlingskänsla när vi ses på torsdag. Vet ju själv hur snabbt man blir en annan människa när man startar ett nytt liv som man gör när man börjar plugga på annan ort och sådär. Ny stad, nya vänner, nytt liv osv.

Allt han sa till mig nu i telefon var bara självklarheter för mig (som upplevde allt det där för 2,5 år sedan); att det var full rulle hela dagarna och fest varje dag och långa dagar och man bara är hemma och sover osv och vilken underbar stad det var osv. Jag satt bara där och sa mm jag vet och kände mig som världens tråkigaste. Ville bara få bestämt med resan. Har ju tid och snacka om allt det där sedan och kanske i ett mer nyktert tillstånd och när jag kan höra vad han säger.

Till viss del antar jag att det kan vara positivt att jag redan upplevt det, men på ett sätt får det mig att känna mig gammal eller kanske honom att framstå som ung och ja han är ju drygt 1 år yngre än mig också. Kan tänka mig att det är lite samma känsla som att skaffa barn med någon när man själv har barn sedan tidigare men inte den andra. Allt blir inte lika stort och underbart på samma sätt när det inte är nytt för en.

Ska bara försöka hålla alla ställningar nu och hoppas på lite tecken från honom som visar på att han verkligen vill åka och att det känns bra med allt. Vill bara få det hela ur världen och inte gå runt och oroa mig heller. Det blir som det blir liksom. Går det åt helvete med allt gör det det och då var det kanske inte menat mellan oss heller. Klarar vi inte detta klarar vi inte 2 år på distans heller så.

Om 1,5 dygn är jag nog på väg till honom iaf och tiden får utvisa vad som händer med allt. Min hjärna klarar liksom inte av allt strul. På tal om det har jag mailat min psykiatriker för att få återbesök eftersom jag inte känt mig så bra efter att ha avslutat min medicinering. Är rädd för att bli ostabil och att det ska ut över darlingen. T.ex. känns det som att jag inte reagerat likadant för ett halvår sedan i samma sits när jag hade tabletterna, men jag vet inte. Till viss del inbillar jag mig att det är någon slags placeboeffekt och bara vetskapen att jag nu kan må dåligt igen får mig att göra det. Jag vill inte utsätta någon annan för detta..

Home sweet home

Gud så skönt det var att komma hem igår. Packade upp allt redan på kvällen och satt vid datorn mm. Härligt att kunna använda min egen dator och ha ständig tillgång till internet mm.

Kom inte i säng förrän runt 3, men ändå vaknade jag 9 imorse och kände mig pigg. Störande. Kollade på friidrotten hela fm. Sedan blev det frukost och en lång härlig dusch. Helt underbart!

På em tvätt och drog iväg och köpte årskort på träningsanläggningen och var och körde steppass. Första på 3,5 år sedan när jag skadade fötterna pga just step upen. Kommer va nojig som fan nu, men tänker att om jag tar det försiktigt och kör max ett pass i veckan och är lyhörd till om jag får problem skall det nog gå bra.

Funderar lite på vad jag ska göra med mina pengar som jag tjänat in i Norge nu. Är lite sugen på att köpa ett par MBT-sandaler som jag varit sugen på länge, men tyckt vart för dyrt (de kostar drygt 2000 kr). Men tror jag kommer ha god användning av dem i höst. Sedan blev det gymkort då som sagt. Tanken är sedan att resten ska gå till resor till darlingen under året alt till körkort. Mitt lämp går ut i år så borde verkligen ta tag i den där skiten. Blir bara så dyrt om jag ska ta körkortet helt på körskola...

Imorn har jag planer på lite mer shopping kanske, sedan blir det förstås lite VM och så ska jag göra mig het inför torsdagen är väl tanken också när jag ska åka till älsklingen.

Hatar att vara gnällig flickvän!

Nu sitter jag här irriterad. Både på honom och på mig själv. Hade tänkt hinna snacka med honom idag när jag har internet (vilket jag inte haft varje dag) och han börjar skolan imorn och antagligen kommer va rätt upptagen resten av veckan. Bara att han är så naiv så han inte inser hur mycket det kommer vara sedan...

Iaf snackade jag med honom för 2,5 h sedan då han sa att han skulle komma hem om en timme. Sitter här och väntar. Så kom en kille hit för en halvtimme sedan och ville låna internet (vårt usbmodem) och jag sa nej för att jag trodde han skulle höra av sig alldeles strax. Ringer upp och frågar vart han är och om han kommer snart eftersom andra vill ha internet. Säger att han åker hem nu.. men va fan nu har det gått en halvtimme. Och alldeles strax kommer min rumskompis hem och då passar det inte alls lika bra att snacka.

Argh blir så irriterad och förbannad. Hatar att vänta och blir less och tänker argh jag skiter i detta. Orkar inte med allt strul med förhållanden och jag hatar att vara sur och gnällig. Hatar att känna mig som den gnälliga flickvännen. Vill ge honom all frihet han behöver, men argh kunde liksom gjort något annat eller lånat ut nätet till de andra under tiden...

Nu blir jag bara lack och har ingen vidare lust att snacka med honom när han bara snackar massa skit.. Blä!!

Kommer mitt distansförhållande fungera...?

Nu har det gått nästan en vecka sedan jag skrev sist och mycket har hänt sedan dess. Efter att jag skrivit av mig på bloggen tog jag en långpromenad på kvällen och funderade och för att få gråta ut lite ifred (delar ju lägh här i Norge). Sedan skrev jag ett långt sms till honom för att förklara precis hur jag tänkte och kände kring det hela så han skulle förstå min reaktion osv.

Redan dagen efter kändes det bättre iaf. Fortf grymt besviken men eftersom jag insåg att det inte är hans fel att det blev som det blev och jag fortf älskar honom som fan och är beredd att iaf ge det en chans det här med distans även om det känns jobbigt. Och ja det var ju tänkt som distans innan med, men till Sthlm och inte Jönköping, vilket iofs är närmare, men det känns ändå som chansen är större att det tar slut i detta läget när han flyttar till en ny stad och ska börja ett nytt liv osv. Jag har ju själv varit i samma sits och valde att göra slut då för att satsa på mitt nya liv.

Vår resa till Rom har iaf inte blivit inställd så det känns bra även om jag får vänta några dagar extra på att få träffa honom, men nu får vi ju 4 nätter ihop och 3 dygn att umgås i Rom. Men efter 5,5 vecka ifrån varandra kände jag att jag hade behövt mer för att ta igen allt vi missat. Vill inte leva skilda liv vilket jag upplevde att det blev med mitt ex mot slutet. Man ses så sällan att man lever separata liv och knappt vet något om varandra.

Känns fortf lite jobbigt med oron för att han är naiv och tror att allt kommer forts som vanligt. Igår flyttade han ner iaf. Lyckades få tag på en lägh på mindre än en vecka. Bra jobbat. Men ahh vi har liksom inte vart tillsammans så länge och det känns lite jobbigt att han kommer träffa nya människor varje dag, festa varje dag osv osv. Det är då man vill leva singelliv liksom och jag är bara rädd att han ska inse det och hellre hitta något på närmre håll.

Som idag har han umgåtts med tjejen han skaffa lägh av och de har vart på ikea ihop mm. Fan jag hade ju velat göra allt det där med honom och hon har visat honom stan osv. Vilket iofs är jättesnällt, men ahh det svider lite i mig och känslan av att jag hoppas hon är ful.. Blir lite sotis och jag upplever mig ändå inte som den speciellt svartsjuka typen. Har liksom kommit fram till att jag inte orkar ha ett förhållande, speciellt inte på distans, med någon jag inte kan/vågar lita på. Det tar för mycket kraft och ork om man skall behöva oroa sig. Jag vill veta att han älskar mig så mycket så jag vet vart jag har honom och inte behöver oroa mig fastän jag vet att han är skitsnygg och massa tjejer stöter på honom jämt.

Sedan är jag också rädd att han inte ska klara det ekonomiskt. Han är van att röra sig med 20.000/månad och nu blir det 7800 + att han flyttar hemifrån och allt vad det innebär med ökade utgifter osv. Utöver det skall han då ha råd med resor till mig. Jag vet ju att det går om man vill. Det är bara att jag har så dåliga erfarenheter med mitt ex som aldrig prioriterade mig och kunde komma hem med nya stylinggrejer till bilen för flera tusen för att sedan inte ha råd att åka till mig helgen efter (fast det kosta 120 kr tor) osv.

Distans kräver ofta mycket planering också för att få ihop det och min erfarenhet är att killar inte kan planera så tror man att man ska ses och tackar nej till annat så får man reda på att han skaffat andra planer osv. Grymt irriterande. Men ska som sagt ge det en chans och känner jag de tendenserna som va med mitt ex får jag säga ifrån eller helt enkelt göra slut på det. Har inte tid och ork med massa bråk och strul. Känner ändå att jag mognat och har med mig massa erfarenheter iaf. Så det är ju bra.

PANIK!!

Fan just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, måste bara skriva av mig lite för det kanske skingrar mina tankar.

Sitter med en klump i magen och ett svagt illamående som funnits där hela dan. Ångest som kryper och tårar som håller på att välla upp så att jag flera ggr verkligen fått koncentrera mig på att inte börja gråta. Men så fort jag tänker på allt kommer de där tårarna fram igen.

Allt det där jag längtat efter rycks ifrån mig. Veckorna här känns alltmer outhärdliga och det som drivit mig är att jag ska få träffa honom. Vakna upp med honom varje dag i nästan två veckor. Han som jag längtat så jävla mycket efter i 4 veckor nu. Vår lilla resa som vi planerat och grillkvällen med hans vänner som jag styrt upp allt bara tas från mig.

Inte längre någonting att se fram emot när jag grinar illa när jag lyfter tungt och mina axlar/armar värker. Tanken på pengarna jag drar in och att det skall bli resor till honom sedan och att vi snart ses. Allt mysigt vi planerat att göra ihop. De sista två sommarveckorna innan skolan börjar. Skolan som kommer bli tuff i höst med långa dagar. Antagligen väldigt kul också men tufft. Så de där 2 veckorna har jag sett fram emot så mycket.

Det gör ont i mig att tänka att vår resa kanske inte blir av. Hur jag suttit i reseguiden och planerat allt mysigt vi ska göra på vår weekend i Rom. Och som sagt allt annat som skulle bli av de där två veckorna. Gone!

Det blir så mycket svårare när jag ska va glad för hans skull och stötta honom. Varje tanke på hur tungt detta känns för mig gör saken ännu tyngre för det får mig att känna mig hemsk. Självisk och jävlig! Att jag sitter och gråter och mår dåligt och inte kan prata om det med honom för att jag inte vill besudla honom med de här tankarna.

Efter allt annat prat som varit de senaste veckorna är det det sista jag vill göra. Tynga ner honom med dåliga tankar eller ge honom dåligt samvete för att det är han som gör att jag mår dåligt.

Det i sig gör det jobbigt för att jag tänker att han skulle klara sig bättre utan mig. Han behöver ingen mer psyko girlfriend precis som han sa. I och med detta besannar jag bara hans tankar och det gör mig ännu mer ledsen, frustrerad osv. Känner att jag inte är bra för honom nu.Kanske borde bespara honom detta, att va med mig...

Kommer jag vara bra för honom sen. När vi bara kan ses varannan vecka osv. Klarar jag mig bättre utan? För mycket känslor istället? Kommer det positiva överstiga det negativa? Vet inte vart jag ska ta vägen. Vem jag ska prata med heller för den delen. Sitter liksom bara och stressar upp mig själv just nu.

Försöker fokusera och tänka igenom vad som är hemskt, vad jag kan göra åt det osv, men just nu kan jag inte vara rationell. Kanske behöver komma ut och rensa luften, gråta av mig lite istället för att stänga alla känslor inne. Klarar inte detta. Och behöva gå till det jävla skitjobbet igen imorgon. Förvisso bara 6 dagar kvar, men just nu känns det väldigt tungt och lång tid kvar jämfört med igår när det var 7 och vi pratade om hur mysigt det skulle va att ses om en vecka och allt vi skulle göra...

Skitdag

Gud vad jag är trött på allt nu. Jobbet är egentligen helt ok, iaf mentalt men börjar bli extremt fysiskt krävande. Har typ dragit sönder mina axlar vid det här laget. Känns inte alls bra. Börjar bli orolig för att få bestående men. Har ont när jag lyfter, men även när jag ska sova och ligger på sida och såna saker. Bara 6 arbetsdagar kvar som tur är. Det som får mig att orka är tanken på att träffa älsklingen, men nu kanske jag inte änns har det att se fram emot längre.

Han kom hem från sin resa igår och snackade i telefon på kvällen. Under samtalet ser han att han kommit in på sin högskola på 2a intagningen. Något jag har blandade känslor för. Dels för att det kommer påverka vårt förhållande ekonomiskt och sedan för han kommer va upptagen där med att träffa nytt folk, plugga osv. Avståndsmässigt spelar det inte så stor roll, distansförhållande var jag ju inställd på oavsett om han är i Sthlm eller Jönköping.

Men imorse gick luften ur mig när vi insåg att han börjar redan på måndag! När jag kommer hem från min resa och skulle åka direkt till Sthlm. Då vi skulle ha tid för varandra nästan två veckor och åka till Rom ihop. Något jag verkligen sett fram emot och tänkt på när jag är trött och har ont osv. Vet inte hur det blir med Romresan änns.

Han vill nog att jag kommer till Jönköping iaf, men jag har sagt att det inte är en bra idé. Nollningsperioden vill jag inte ta ifrån honom. Vet hur mycket den betydde för mig. Det är då man lär känna folk. Missar man den riskerar man att inte få lika många vänner man skulle haft annars. Känns för jävligt och jag känner mig som en egoistisk bitch som bryr mig om mig själv i det läget, men som sagt det har varit drivkraften för mig när jag jobbat.

Nu känns det bara meningslöst att gå till jobbet och som att inget är kul. Blir så trött på allt! Känner att jag bara vill skita i allt för det här kommer aldrig funka i längden iaf. Det var ju nu vi hade chans att träffas lite längre innan hösten för sedan blir det bara helger och jag kommer antagligen ha sjukt mycket att göra i höst själv och har varit orolig för att jag inte ska hinna med honom.

Har inte träffat honom på 4 veckor (när jag kommer hem 5) och nu vet jag inte när det blir. Blir bara less på allt. Hur ska vi palla med detta flera år till.

Vet inte vad jag ska göra nu. Har inte lust att falla ner i en svacka igen, för hans skull också. Med tanke på senaste veckors diskussioner.

Ska försöka äta lite nu. Kanske ta en promenad och tänka lite eller nåt. Har gått runt på jobbet idag och mått skit och hållt på att börja gråta typ... Vet inte vad jag ska göra.

Hårt arbete som belönas med Rom och sex

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.