Nervöst

Hänt mycket under veckan som varit. Hunnit prata ännu mer med "snälla killen". Lyckades sätta så mycket griller i huvudet på honom så att vi till slut pratades om att ses i helgen som var. Jag har väl känt nu att jag verkligen vill ses och se hur det känns när man ses irl. 

I vart fall blev det inget av det även om han nog hade velat, men blev för snabbt med allt. Jag tyckte att vi bara kunde ses utan att han nödvändigtvis behövde avsluta med andra tjejen och ta beslut efter vi träffats, vilket inte han tyckte. Så han fick lite space och tänka vad han ville och i lördags avslutade han med den andra. =) 

Efter det har det väl bara mer och mer utkristalliserat sig att vi skulle ses denna helgen istället och idag bokade jag biljett. Åker till honom på fredag och stannar över helgen. 

Känns rätt nervöst nu. Var ju nästan två månader sedan vi träffades sist. Min största rädsla är att inget ska ha förändrats när vi väl ses trots allt som hänt, men jag tror det kommer kännas annorlunda. Jag ser annorlunda på honom. Tänker på honom i massor. Han får mig att le =) 

Sedan är jag lite nojig över just grejen att "dejta" någon på distans. Dvs att åka till någon en helg. Tänk om det känns fel. Inte som att man går hem då =P Vi kommer typ sova i samma säng oavsett vad som händer.. eller ok han är gentleman och hade tagit soffan om det blev skitskumt mellan oss, men iaf. Distansgrejen som sådan är väl inte så stor grej. Är ju van... 

Nu bor ju han i samma stad som darlingen gjorde också, vilket kommer kännas jävligt mystiskt när man förknippar det med honom. Gå av tåget och det är "fel" person som väntar på en.. 

På ett sätt synd att det inte blev helgen som var för då hade det inte funnits lika mycket rum att hinna oroa sig. Nu sniglar sig tiden fram och jag nojar sönder mig. Även om jag egentligen tror det kommer bli toppen. Jag vill ju det! Vill det ska bli perfekt. Längtar! 64 h kvar.