Dags att resa sig

La mig vid 19 igår kväll. Storgråtande. Sådär så man skakar i hela kroppen. Hade med mig bok och gråtpapper i sängen. Låg vaken till 22. Läste, smsade och mobilsurfade. Tacka vet jag alla fina vänner som stöttar, lyssnar, lugnar och finns där.

Legat i sängen hela dan idag. Var uppe vid 12 och åt lite snabb frukost och la mig igen. Läst i perioder och sedan somnat om några timmar till osv. Ganska skönt faktiskt.
Ryckte upp mig strax före 17 eftersom jag väntade besök vid 19. Mycket bra på många sätt att han kom. För det fick mig att diska för första gången sen i måndags och ta på mig kläder och iaf försöka se lite mänsklig ut.

Nu väntar sängen igen. Morgondagens mål är att komma utanför dörren. Skulle behöva slänga skräp och tvätta. Ännu bättre hade varit om jag kom ut på en löprunda. Sedan borde jag försöka laga lite mat så jag har i veckan. Har knappt ätit lagad mat sedan i torsdags.. Idag åt jag nudlar och lite tacorester. Tar det som ett sundhetstecken att jag dels känt lite hunger och att jag känt mig värd att äta.

Saknar honom som bara den. Tänker på alla fina stunder ihop och allt mer jag ville göra med honom. Det gör mig arg att han tagit det ifrån mig. Ledsen att han inte kände samma sak och värderade det vi hade ihop. Fortsätter fundera kring vår vänskap. Han vill behålla den, men jag vet inte om jag kan. Rädd att gå runt och hoppas att jag ska lyckas få honom tillbaka om jag bara lyckas få hans förtroende och hjälpa honom med hans issues.