Blir så arg på mig själv. Såg en bild på honom idag och började gråta. Känslan sköljer över en; jag vill inte leva utan honom. Det gör mig arg på mig själv. Vill inte vara svag och beroende av en man/ett förhållande. Vill inte göra någon oersättlig eller känna att livet inte är värt att leva om jag inte har någon att dela det med.
Önskar jag kunde vara lika lycklig ensam, men det har jag aldrig varit. Det är allt det här som är så jobbigt. Att jag gör mig själv besviken och att jag inte är den jag önskar att jag vore. Hatar att se på mig själv utifrån. Jag blir arg, ledsen, besviken och äcklad av att se vem/hur jag är.
Du vet....man är både stark och svag-samtidigt. men som du nog är rätt ung så är saker och ting-impulser och känslor-ännu lite nytt-jo, det är så. men du låter som alla olyckligt kära. Gissa om jag var olyckligt kär i ungdomen, men jag var ju kille och vi skulle bara säga saker som. uäh hö hö halva inne he he' till varandra så emotionellt var det rätt sorgligt för jag hade svårt att tordas och även när drömläge uppenbarades fumlade jag bort det med att...bladdra nervöst strunt tlll läget försvann. nåja, försök hitta något du vet du gillar och belöna dig med det.,det är bra då det kärleken svider ont i edn, fast det är då det är som svårast.här ha en kanin. (heter ubbe å är ett pervo-du vet ju hur kaniner e lol´)(\__/)(='.'=)(")_(")
SvaraRaderaInte roligt när det känns så...
SvaraRadera