Vet inte hur många ggr jag funderat på och pratat om det här ämnet, men jag ska berätta hur det funkar för mig. När jag pratar om det här med mina vänner känner jag att människor generellt sett delas in i två grupper. De som inte alls förstår sig på det här med internetvänner och som enbart pratar med vänner de känner sedan tidigare på t.ex. msn och så finns det vi som verkligen uppskattar möjligheten internetvänner ger.
Kan väl säga att jag har ganska mycket erfarenhet från det de senaste 8 åren ungefär. Har träffat 3 av mina 5 pojkvänner på nätet och har utöver det lärt känna en mängd olika människor runt om i Sverige. Vissa bättre än andra och vissa som jag inte längre har kontakt med. Vissa har jag även träffat irl (utöver mina ex menar jag).
Många av de här människorna betyder extremt mycket för mig och betydde väldigt mycket redan innan jag träffade dem irl. Det här är människor som jag kan prata om ALLT med. Människor som vet mer om mig än de flesta andra vet. Personer jag har berättat saker för som jag aldrig sagt till någon annan.
Vissa jag pratar med förstår inte det här alls, hur man kan öppna sig för främmande människor som man inte alls känner eller iaf inte med säkerhet vet vilka de är och vilka avsikter de har.
Det jag kommit fram till i mitt fall under åren så är det att det handlar om rädsla att förlora dem som står en nära. Det jag menar är att anledningen till att jag har så lätt att öppna mig för de här människorna (som jag många ggr kanske inte känner så väl) beror på att de inte kan såra mig lika mycket som personer kan irl. Skulle jag berätta något personligt och den personen väljer att inte prata mer med mig pga det så kommer jag såklart bli ledsen, men samtidigt kanske man kan slå bort det som att han/hon inte känner mig på riktigt samtidigt som han/hon inte kan påverka min omgivning eller berätta det för andra gemensamma vänner osv. Lite på samma sätt som det kan vara för andra att prata med någon utomstående såsom kurator, präst, psykolog osv. Någon som inte dömer en, som lyssnar och som inte har massa förutfattade meningar om en.
Anledningen till att just jag blivit så här och fungerar så beror antagligen på att jag blivit sårad av så många människor genom åren, aldrig känt mig hemma eller som att jag passat in. Träffar jag då nya människor som faktiskt verkar tycka om mig är jag livrädd för att berätta något dåligt om mig själv, jag vill framstå som perfekt och vara den vännen de vill ha. När jag mår dåligt eller det är något som jag tycker är jobbigt att prata om har jag hellre vänt mig till andra människor (mina internetvänner) alt bloggen.
De senaste 2-3 åren har jag dock börjat komma väldigt mycket längre och träffar personer även irl som betyder väldigt mycket för mig och som jag långsamt, men säkert även vågar öppna mig för även om saker som kanske inte får mig att framstå i den ljusaste dagar. En av de personerna är min pojkvän och på de 4 månader som vi känt varandra nu har han i princip fått veta allt om mig, iaf allt det där som jag tycker är så jobbigt att prata om och knappt har berättat för någon nånsin. Min rädsla för att skrämma bort folk börjar så sakta försvinna, men jag kommer förstås fortf älska mina internetvänner och att ha bloggen där jag öppnar mig om mitt allra innersta till alla er främlingar.
Vad har ni själva för relation till internetvänner?
Jag tycker att internet för människor tillsammans på ett sätt vi inte haft chans till förut. Vi människor är nog lite ovana vid denna typ av kontakter så en del kan hantera det och förstår fördelarna med det medan en del kan inte alls hantera det. De kräver en levande person framför sig. Antagligen beroende av hur var och en lärt sig kommunicera med folk. För mig stämmer kontakter på internet bra.
SvaraRaderaJa exakt! Det kan säkert bero på hur olika våra hjärnor fungerar t.ex. Flera av mina vänner som är de mest sociala människor jag känner och som kan lära känna nya människor efter 2 min i en krogkö (vilket är helt främmande för mig) har aldrig lärt känna folk över nätet. Så jag tänker att vi helt enkelt föredrar olika sätt att kommunicera. Det jag kommit fram till är att skriftlig kommunikation fungerar bättre för mig medan de här personerna föredrar den muntliga.
SvaraRaderaKänner igen mig helt. Nu har jag inte speciellt många internetvänner alls, men jag tycker att många problem osv är skönare att prata av sig med med någon från internet. Detta också för att de inte känner någon jag känner och de antagligen aldrig direkt kommer göra det och därför kan se allt helt ur mitt perspektiv tror jag.. Nu lät det ju lite som om jag är en diktator som itne gillar folk som inte håller med mig, men jag menar mer att om jag har problem med en kompis och vill lätta på hjärtat så kan det lätt kännas som om jag "snackar skit" om jag diskuterar det med någon annan i personens bekantskapskrets till exempel
SvaraRaderaGivetvis känner nog de flesta igen sig här, eftersom det är en anonym blogg och vi fortsätter ändå att läsa den, tror inte det skulle funka för "irl-personer" :)Jag tror också att internet gör så att likadana typer av människor "träffas" lättare. Alltså, jag själv, som är mycket bättre på att uttrycka mig skriftligt än muntligt, har således väldigt mycket lättare för att skaffa vänner online.
SvaraRaderaFöredrar att skilja på internet-snack-polare som jag kan utbyta enstaka ord med vilket man gör / och vänner irl. Det är två helt skilda saker med varsin egen rangordning. Här på internet kan det vara en (nästan vem som helst) som jag kan prata om det mesta på mina villkor *S* Samma villkor och distans för alla.Irl. får dom komma mig olika nära som bekant, kompis, vän, mycket nära vän osv. Men för tillfället kommer ingen människa mig i närheten Hahha.
SvaraRaderaJa det finns många anledningar till varför internetvänner i många fall känns lättare att prata med
SvaraRaderaHe he du har så rätt så :P Visst är det spännande. Det är så mycket lättare att träffa folk med samma intressen också t.ex. via forum osv. Urvalet blir så mycket bredare när man har hela sverige/världen som spelrum och när man dömer folk efter person och inte efter t.ex. ålder, utseende och förutfattade meningar om vad det är för person. En av många fördelar med anonymiteten
SvaraRaderaAlla är vi olika och ja jag generaliserar förstås när jag delar in folk i två grupper. Det finns förstås mellanting också.
SvaraRaderaJasså
SvaraRadera