Himmel och helvete

Oj vad tiden gått sedan senaste inlägget. Varit så sjukt mycket i veckan bara. Tänkte jag skulle sammanfatta lite från helgen när darlingen var här.

Stressade som ett djur hela veckan för att få mitt schema att gå ihop och hade skola 8-17 varje dag. Hade sedan länge planerat 2 inflyttningspresenter åt honom som han skulle få när han kom hit. Dels en fotoram som jag köpte på min tågluff i somras. Så till den skulle bilder framkallas och sedan köpte jag en egen kokbok som man kan skriva in sina egna recept i. Skitbra tycker jag och skulle fylla den med mina favoritrecept. Främst sådant som han ätit hos mig och sådär.

Torsdagkvällen satt jag i panik och försökte fylla i så många recept jag orkade och som jag tyckte var bra. Hade tjatat på honom hela veckan för att han skulle skicka våra foton från Rom. Ville ju inte säga till vilket ändamål, men iaf natten mellan tors-fre skickade han dem så fredag morgon lägger jag i panik över de bästa på usb-minne och drar till skolan. Ner till stan direkt efter skolan och lämnar in dem i fotobutik. Självklart strular det och hälften av fotona är i för dålig kvalite för att kunna framkallas. Cyklar hem emellan och rakar benen och gör mig snygg medan fotona framkallas och kastar mig på cykeln ner till stan igen. Blåser 10-15 m/s dessutom. Väl hemma igen ska man snabbt klippa och klistra och få ihop fotoramen och sedan ringer han och är här.

Kände att jag aldrig hann varva ner innan han kom hit och vart helt speedad. Dessutom hade jag sovit för lite hela veckan och var dödstrött. Kanske hellre borde försökt vara utvilad och glad och struntat i fotoramen och kokboken, men det är alltid sådant man kan tänka i efterhand. Fredagkvällen slängde vi ihop lite snabb men lyxig mat. Blev ryggbiff, pommes och brunsås mumma. Efterrätten avnjuts i min säng ;-) På lördagen lyxfrukost, shopping och mysig middag med lite vin och grejer. Sedan kom kompisar hit på förfest och vi åt efterrätten tillsammans med dem.

Efter det så sket sig väl allting rätt rejält. På vägen ut inser vi att darlingen glömt en grej hemma och ska cykla hem och hämta den och på något sätt lyckas han cykla förbi oss så vi tappar bort honom i över 1 h och han hade ej mobil på sig. Till slut får vi kontakt och då har han suttit utanför utestället i 1,5 h (vi trodde inte ens han skulle ha hittat dit så då har jag redan gått hela vägen tillbaka hem till mig för att konstatera att han inte däckat i min säng eller nåt som jag befarade). Får dåligt samvete som fan och känner mig lite ansvarig för det hela och att jag borde tagit bättre hand om honom när han är hos mig.

Väl inne har jag så sjukt ont i fötterna efter allt promenerande fram och tillbaks till stan i högklackat och inte långt därefter känner jag ett panikanfall eller vad jag ska kalla det. Har varit med om det tidigare på fyllan med mitt ex, men det var ju flera år sedan tidigare. Börjar gråta när jag inser att jag mår dåligt och att jag ju inte gjort det på flera år. Blir som en ond cirkel att ju mer jag tänker på allt desto värre känns det. Att kvällen är förstörd, att jag inte vill att darlingen ska se mig sådan osv osv.

Vet inte om man kan kalla det panikångest. Försöker lugna ner mig, men det går inte och det slutar med att vi får gå hem och jag får så dåligt samvete för att jag förstört kvällen och gråter bara ännu mer. Han försöker fråga vad som är fel och vad han har gjort och jag vet ju inte änns själv. När jag inte svarar tror han att det är något jag bara inte vill säga till honom och att jag kommer berätta bara han frågar tillräckligt många ggr. Känns inte alls bra. Orolig för min psykiska hälsa.

Dagen därpå börjar bra, men slutar i ungefär samma situation och jag minns inte vad som framkallade det hela. Det var nog känslan av att jag förstört vår helg och de få timmarna vi fått ihop och sedan rullar allt igång igen och trappas upp ju mer jag tänker på hela situationen. Att jag inte vill skiljas åt så och försöker lösa saker, men han åker och jag gråter. Tanken på att den här skiten kommer tillbaka nu när jag äntligen är lycklig igen gör mig ännu mer ledsen osv. Satt och grät säkert 1 h efter han åkt och ville bara få ut allt ur systemet. Tror det berodde mycket på all stress och press som byggts upp under veckan och att det bara balla ut totalt.

Skriver ett lååångt sms till honom och försöker förklara vad som hänt och att det inte är hans fel eller något och att det känns jobbigt osv. Att jag verkligen ska/vill ta tag i min psykiska hälsa med tanke på vad som varit tidigare under sommaren med. Han svarade att han älskar mig och att vi tillsammans skulle klara allt. Precis det jag behövde höra och på söndagkvällen känns allt betydligt bättre när jag haft tid att tänka igenom allt, vad jag tror är orsaken, vad jag ska göra åt det osv.

Fan allt var så himla bra fram till utgången. Jag är helt nykär när jag är med honom och vi har det underbart. Satt och skålade ihop för framtiden och många fler kvällar ihop osv. Jag vill vara där då, vill inte vara den som förstör det här nu. Forts följer...