Sitter fortfarande med ett leende på läpparna efter helgen. Så underbart! Bara att sova ihop betyder så mycket. I fredags somnade jag i skeden med honom bakom mig och vaknade inte förrän senare på natten och han låg kvar där och höll om mig.
Normalt sett brukar det vara så att vi gosar ihop oss när vi ska sova för det är så mysigt att vara nära varandra. Men det brukar alltid sluta med att efter typ en kvart håller man på att svettas ihjäl och så lägger vi oss i var sin ända i sängen istället. Lagom oromantiskt, men så kan man somna iaf. Det kanske beror på att det börjar bli höst och inte lika varmt.
Kärlek alltså. Kan inte vara bättre. Vi bara klaffar på alla plan liksom. Sexuellt, hur vi tänker om framtiden t.ex. hur vi vill bo, var vi vill bo, barn osv osv. Det är skönt. Klart det är långt kvar som fan till dess, men det är ändå viktigt att veta att man har samma tankar. Klart det finns olikheter med, men annars har man ju inget att prata om :P
Vid det här laget börjar man lära känna varandras egenheter och skavanker också. Känns som det är då man vet att man älskar någon när man tycker om just de där sakerna eller trots dem vill vara tillsammans:P När jag inte får sova med älsklingen saknar jag hans snarkningar liksom. Inte för att jag tycker om snarkningar i sig, men det påminner ju om honom. Och när han berättar varför han tycker om mig och han radar upp alla mina konstiga egenskaper som gör mig till mig känner jag mig så lycklig. Jag känner att han ser mig och älskar mig för den jag är, precis alla de där sidorna som jag vill att han ska tycka om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar