När jag fyllde 24 hittade jag mitt första gråa hår. Fick förstås en aning panik, drog bort det och så var det inte så mycket mer med det. Senaste året har de dock börjat dyka upp allt mer frekvent, vilket gett mig än mer ångest.
Har alltid skrattat lite åt alla killar med sin ångest för högt hårfäste osv, vilket ibland verkligen kan gå till överdrift. Nu för tiden rakar väl alla av sig håret helt när de inser att läget är kört. Lite tråkigt egentligen med tanke på att just rakat inte är min grej.
Ja iaf just tunnhårighet har jag aldrig behövt oroa mig för som tjej och dessutom har ingen av mina föräldrar det problemet =P Har heller aldrig reflekterat eller oroat mig för just grått hår förrän nu. Tur är väl kanske det då man sluppit flera års ångest.
Grejen är nämligen att jag i princip inte kan minnas att min pappa har haft något annat än grått hår... På bilder när jag är nyfödd var det väl iofs rätt svart/mörkbrunt (då var han 28). Men som sagt från de åren jag kommer ihåg, typ från 6 år och uppåt, har han alltid haft grått hår. Mamma har väl en hel del gråa hår hon nu med, men de dök väl inte upp förrän i typ 45 års ålder, vilket känns betydligt mer ok.
Fan jag är 25 =( Så det blir väl att färga/tona håret för resten av livet då... Har tonat håret nu senaste året. Mest för att det är kul att få till lite snyggare färg + att håret ser mycket fräschare och glansigare ut efter toning. Men det är tråkigt om det ska bli ett måste och inte en kul grej. Billigt blir det ju inte heller, men när jag börjar jobba har jag väl iofs råd.
Nu är det ju iaf bara några enskilda hårstrån som jag fortsätter dra bort så fort jag ser dem, men he he kan ju knappast fortsätta med det i längden då blir jag väl flintskallig =P
Mot tunnhårighet finns det iaf en massa behandlingar etc som kan hjälpa, men vad fan gör man för att bli av med detta problemet? Hur ofta måste man inte tona sig sedan när hela håret är grått som pappas. Och då täcker inte toning utan man måste färga och det är inte direkt hälsosamt för håret.
Sådär nu har jag fått ur mig min gråhårsångest!
Fan. Jobbigt. Jag tänker själv att när jag börjar tappa håret kör jag nog först med nån mössa eller nåt annat på skallen eller nåt, tills det blir alldeles för groteskt, då ryker skiten :D
SvaraRaderaTycker bara det känns orättvist att drabbas när man bara är 25 =( För visso finns det värre saker, men har ju massa annat som strular i kroppen med. Fötter, knän och hud framför allt. =(
SvaraRadera