Dumheter

Usch gjorde en dum grej inatt. Utöver allt i det förra inlägget alltså =P

Har tänkt på The Ex en del senaste tiden. Vet inte riktigt varför, men det blir så ibland. Saker som påminner antar jag. Och det var väl hänt en del gånger senaste året att man kollar in facebook osv. Nu är hans profil för visso helt hemlig/blockad så kan inte se så mycket. Men har iaf indikationer på att det är slut med hans tjej. De flyttade ihop för 1,5 år sedan och bor enl ratsit inte längre på samma adress. 

Ja den informationen har förstås spelat roll och om inte jag visste det hade jag inte gjort nedanstående heller. Jag bryr mig helt enkelt för mycket för att paja om han lyckats starta på nytt. Vet hur svårt vi haft för att släppa varandra. Det skulle ju vara vi mot världen resten av livet. Vi och lilla Marion var tanken. Därav namnet på min blogg som syftar på namnet vår dotter skulle få. 

Ja iaf inatt tänkte jag mer än vanligt på honom. Saknade honom helt enkelt. 4,5 jävla år sedan vi gjorde slut. Vissa saker förändras visst aldrig. Ja det slutade med att jag messade honom inatt och skrev att jag saknade honom typ... Vet inte ens om han har samma nr och han har inte svarat.. Känner mig dum och elak för jag vill inte röra upp några känslor och sabba för honom. 

Känns bara som jag aldrig kommer komma ifrån honom. När jag träffade darlingen trodde jag att jag lyckats. Det gick veckor utan att jag tänkte på honom. Trodde/kände att jag kanske kunde älska någon lika mycket igen. 

Men samtidigt så ser jag inte någon framtid med honom. Han är ju egentligen så mycket klokare än mig som redan när jag flyttade sa att jag inte skulle vara den samma efter att ha flyttat. Och det är jag inte heller. Det tror jag snabbt att han skulle märka. Och jag gissar på att han inte förändrats lika mycket för hans liv är ganska likt det som han hade när jag lämnade honom. Lite mer öl på helgerna som jag förstått det... 

Varför glorifierar man någon så? Utifrån sett tänker jag att jag trots allt lever ett annat liv. Elakt nog tänker jag att han har ett betydligt mer patetiskt loserliv än mig. 

Men det är väl något speciellt. Den där första stora kärleken. Och vi har trots allt vart ihop 3,5 år och utöver det stått varandra så nära 4,5 år. Kommer vi alltid vara länkade samman. Jag vet inte. Jag vill bara bli upp över öronen förälskad i någon annan nu och släppa detta.