Usch vad plågsamt det känns nu. Allting som man planerat och allt som påminner hela tiden. Jag är inte bra på detta, eller snarare så är jag inte van. Så kanske är en bra erfarenhet att bli dissad av någon så här på riktigt.
Se brödet som man tagit fram så vi skulle ha något att äta till frukost. Påminnas om att jag tänkt föreslå att vi skulle baka bröd tillsammans idag innan vi skulle på bio på kvällen. Se mina örngott med svarta fläckar som vittnar om all mascara som runnit idag när vi låg där och pratade. Se hans tandborste som står i tandborststället. Inte längre vakna till hans störande mobilsignal. Inte längre ha någon att tjafsa om med allt som vi tycker lite olika om. Ta fram hallonpåsen i frysen som han lyckades riva sönder när han skulle öppna den som jag mobbat honom för varje gång vi tagit fram den efter dess.
Usch vad jag kommer sakna honom. Mer än jag trodde. Komma på sig själv med att han uppenbarligen inte är en del av mitt längre. Fan!
Jag trodde han skulle vara här hos mig idag.
Jag trodde jag skulle vakna med honom här imorn.
Jag trodde han skulle finnas i mitt liv även denna veckan och flera veckor efter dess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar