Hade bestämt mig att om jag skaffar en pojkvän nu skulle jag vara mer självständig än jag varit tidigare och inte hänga upp mitt liv på en annan. Vet ju att det inte är bra, men har inte haft samma möjlighet tidigare. Nu har jag mina fantastiska vänner som jag älskar, men ändå vill jag barava med honom och känner att jag sviker dem.
Kanske är detta ändå ganska normalt när man precis träffat någon och är nykär och allt. Bara en månad sedan vi träffades första gången liksom. Bara längtar efter honom hela tiden och våra stunder tillsammans känns alltid för korta och det är hemskt att behöva skiljas från honom. Vet ju att jag borde ägna mig åt annat med och vet att han har haft mycket mer att läsa än mig det senaste. Vill inte återigen göra mig beroende av någon.
Så varför händer detta igen. Varför har jag så svårt att vara ensam. Är jag så dålig på att vara singel att jag inte klarar mig själv som jag tror. Längtar ju efter någon att dela mitt liv med och dela de där sakerna som man inte kan få av sina vänner. Krypa upp i soffan tillsammans, tända lite ljus, sitta och titta på varandra och pussas etc. Hur ska jag kunna njuta av att umgås med mina vänner nu och inte önska att jag vara med honom istället. Fan hatar mig själv för detta. Tycker det är skitjobbigt att ha den här känslan!
know the feeling :(
SvaraRadera