Det gör så ONT - Vill bara helvetet ska ta slut

Fan att det ska göra så ont. Kan inte fatta att det är sant. Trodde verkligen inte att han skulle bestämma sig för att inte ses mer. Trodde verkligen det här skulle bli nånting bra. Det kändes ju så bra. Önskar bara att detta tar slut. Att han kommer på vilken idiot han är. Att han också saknar mig nu som bara den. Eller är det bara jag som saknar honom och allt det vi hade!?

Bara ser hans leende framför mig och de söta hörntänderna som jag tycker så mycket om. Att ligga med huvet på hans bröst. Rufsa honom i håret..Fan det går verkligen inte in i min hjärna att det inte blir nåt mer. Tyckte det var tillräckligt jobbigt att inte kunna träffa honom hela helgen och bara längtade.

Klart det finns nya. Visst för det det, men allt var så skönt med honom. Redan direkt kände jag mig så trygg och avslappnad med honom och kände att han skulle tycka om mig som jag var och bara kunde vara mig själv. Det var så skönt att träffa någon sådan person. Att han dessutom var söt, snygg, trevlig, rolig och mysig osv.

Hoppas tiden läker alla sår

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rCEXdx3csig&hl=en&fs=1]

SAKNAD - Påminnelser om det jag förlorat idag =(

Usch vad plågsamt det känns nu. Allting som man planerat och allt som påminner hela tiden. Jag är inte bra på detta, eller snarare så är jag inte van. Så kanske är en bra erfarenhet att bli dissad av någon så här på riktigt.

Se brödet som man tagit fram så vi skulle ha något att äta till frukost. Påminnas om att jag tänkt föreslå att vi skulle baka bröd tillsammans idag innan vi skulle på bio på kvällen. Se mina örngott med svarta fläckar som vittnar om all mascara som runnit idag när vi låg där och pratade. Se hans tandborste som står i tandborststället. Inte längre vakna till hans störande mobilsignal. Inte längre ha någon att tjafsa om med allt som vi tycker lite olika om. Ta fram hallonpåsen i frysen som han lyckades riva sönder när han skulle öppna den som jag mobbat honom för varje gång vi tagit fram den efter dess.

Usch vad jag kommer sakna honom. Mer än jag trodde. Komma på sig själv med att han uppenbarligen inte är en del av mitt längre. Fan!
Jag trodde han skulle vara här hos mig idag.
Jag trodde jag skulle vakna med honom här imorn.
Jag trodde han skulle finnas i mitt liv även denna veckan och flera veckor efter dess

Fan fan fan! Det var ju inte så här det skulle sluta!!

Längtat efter honom hela helgen. Vi bestämde igår kväll när vi prata att vi skulle ses efter skolan. Hade ju bokat in bio eftersom han fick biobiljetter gratis när han köpte sin jacka i lördags. Sista föreläsningen satt jag och längtade efter honom. Han skrev att han satt utanför min sal och väntade. När jag kommer ut och pussar på honom känner jag att han är konstig. Han säger att han tänkt mer och kommit fram till ett beslut och att det är att det inte är någon bra ide att forts för oss eftersom han inte känner sig redo för ett förhållande nu. Något han tidigare sagt, men bett få tid att tänka över...

Där rasade delar av min värld tillfälligt iaf. Satt ju och oroade mig i helgen för hur mycket jag egentligen kände för honom eller om det bara va själva förhållandegrejen jag gillade. Eller ja förhållande blev det ju aldrig, men allt det underbara vi haft de senaste 5 veckorna. Sova ihop, kramas, mysa, göra saker tillsammans, laga mat. Det har vart underbart. Var orolig att jag inte skulle ta det så hårt om det tog slut, men det gjorde jag visst. Grät floder och det kändes bara värre ju mer jag tänkte på att jag inte skulle få pussa på och sova med honom igen och vårt sex som jag älskar och allt.

Han följde med mig hem för att hämta en bok som var hans och vi pratade ut 3 h och jag försökte förstå honom. Varför han tänkte som han gjorde. Han berätta om sitt tidigare förhållande från i våras som fått honom till att vilja leva i celibat i höst fast sen råkade han träffa mig som förstörde allt. Och jag berätta om mitt liv, min historia, min vår, att jag gått i terapi och äter antideppresiva. Båda grät och det var jobbigt som fan. Jag ville bara inte släppa honom för jag visste att om han går nu kommer jag inte se honom igen.

Patetisk som man är försöker man övertala honom och få honom att stanna. Eftersom han kände att han behövde mer tid för sig själv innan han va redo för ett förhållande frågade jag om han ville ha mer tid för sig själv. Vi kunde ju ses mer sällan. Vi har trots allt gått väldigt fort framåt och blivit såpass seriösa på så kort tid. Försökte få honom att inse att han gör ett misstag. Jag vill få honom att må bra att han ska lita på mig och jag är inte som hans ex liksom.

Han säger att han verkligen tycker om mig jättemycket och därför det vart så svårt att fatta ett beslut om att forts eller ej. Att vi bara har fel timing. Jag vet inte vad jag ska tro, men jag litar ganska mycket på hans ord iaf. Är ju nära vän med hans kompis som säger att detta är en kille att lita på som ej spelar spel. Han vill bara inte forts när risken är så stor att det inte kommer funka och då såra mig ännu mer om vi forts så här ännu längre. Antagligen har han rätt, men jag vill inte det. Det är ju så bra nu och varför måste saker gå åt helvete längre fram. Förstår inte vad han är rädd för, vad han tror ska hända mer konkret, men han kunde inte förklara det. Kanske handla det bara om en känsla han inte kunde sätta fingret på. Jag vet inte.

Fan jag har liksom aldrig ens blivit dumpad innan. Om man nu kan kalla detta för att bli dumpad. Vi var ju inte tillsammans. Men jag har alltid gjort slut i mina tidigare förhållande. Killar som lär känna mig ordentligt brukar aldrig vilja lämna mig. Fan jag önskar jag hade kunnat få honom att forts tänka om. Nånstans stannade han upp och funderade trots allt. Varför räckte det inte hela vägen? Jag känner inte att jag vill skylla detta på mig för det verkar inte han göra heller, men vad spelar det för roll. Han är fortf borta! Jag som hade sett fram emot att krama på honom ikväll, känna hans lukt, allt underbart. Fan fan fan. Inte var det väl så här det skulle bli. Igår var jag rädd att inte bli sårad om det slutade och var rädd att såra honom när jag insåg att han inte var killen för mig, men på något sätt lyckades han såra mig ändå och bara längta ännu mer efter honom.

Kär i honom eller kär i kärleken

Har funderat mer och mer på vad jag vill med den här nya killen nu. Han säger till mig att han inte vet om han är redo för ett förhållande och behöver tänka mer. Har gått flera veckor nu, men han vill fundera lite till när jag frågade i veckan. Är detta verkligen rätt och vad vill jag egentligen? Vet inte om jag känner att det är 100% rätt heller. Känner inte nu att, ja honom kommer jag dela mitt liv med.

Det jag känner nu är att jag vill ge detta en längre ärlig chans. Jag kan inte hålla på att jämföra alla med mitt ex eller förvänta mig att nån ska komma i närheten av honom på så kort tid. Eller tänker jag fel? Kan någon man bara känt en månad komma i närheten av någon man känt 8 år och vart tillsammans med 3,5 år ? Nej jag vet inte. Det känns ju bra, men kanske inte perfekt, men jag orkar inte leta efter något som är perfekt. Det kanske blir perfekt när man lär känna varandra bättre, eller så blir det inte det.

Blir bara så trött på folk som velar. Var samma med exet innan vi blev tillsammans tog det över ett halvår. För han inte kunde bestämma sig. Jag blir bara off av sånt här liksom. Tänker skit samma, då är det väl inte rätt då. Försöker tänka hur jag skulle ta det om han kom fram till att vi inte skulle träffas mer nu. Skulle det kännas jättehemskt för att jag inte vill förlora honom eller för att jag inte vill förlora det vi haft den senaste månaden. Är jag kär i honom eller kärleken? Så här kanske jag tänker nu, men när jag ser honom framför mig. Ser in i hans ögon och ser hans charmiga leende och allt det jag tycker om med honom kommer jag nog ändå vara säker på att det är honom jag tycker om och inte bara att ha någon att tycka om!

 

Rädd för att inte klara sig själv

Hade bestämt mig att om jag skaffar en pojkvän nu skulle jag vara mer självständig än jag varit tidigare och inte hänga upp mitt liv på en annan. Vet ju att det inte är bra, men har inte haft samma möjlighet tidigare. Nu har jag mina fantastiska vänner som jag älskar, men ändå vill jag barava med honom och känner att jag sviker dem.

Kanske är detta ändå ganska normalt när man precis träffat någon och är nykär och allt. Bara en månad sedan vi träffades första gången liksom. Bara längtar efter honom hela tiden och våra stunder tillsammans känns alltid för korta och det är hemskt att behöva skiljas från honom. Vet ju att jag borde ägna mig åt annat med och vet att han har haft mycket mer att läsa än mig det senaste. Vill inte återigen göra mig beroende av någon.

Så varför händer detta igen. Varför har jag så svårt att vara ensam. Är jag så dålig på att vara singel att jag inte klarar mig själv som jag tror. Längtar ju efter någon att dela mitt liv med och dela de där sakerna som man inte kan få av sina vänner. Krypa upp i soffan tillsammans, tända lite ljus, sitta och titta på varandra och pussas etc. Hur ska jag kunna njuta av att umgås med mina vänner nu och inte önska att jag vara med honom istället. Fan hatar mig själv för detta. Tycker det är skitjobbigt att ha den här känslan!

Små hesa läten i sängen

Host och snörvel. Har blivit riktigt förkyld de senaste dagarna. Tror det var darlingen som smittade mig, men men mår ju rätt bra ändå. Är så glad :D Skolan är slut för dagen och om 2 h tänkte vi dra över till köpenhamn. Blir nog trevligt. Ska äta massa wienerbröd och se på en häftig utställning med människokroppar :D

Var hos honom igår kväll och myste. Har inte setts sen måndag morse. Känns typ bara bättre och bättre. Älskar sexet och hela den biten och att han har så sexig kropp. Känner mig som en sexiskt som kan sitta och stirra och dreggla över honom he he. Men nu när vi fått tid att umgås mer har man även fått mycket mer av de andra bitarna och det känns väldigt bra.

Vart dock sen till skolan imorse eftersom det tog 45 för oss att komma ur sängen.. Lite morgonsex. Så jäkla sjukt när man är så förkyld också ha ha. För tappa från och till rösten, vilket kändes ganska absurt under sexet när det bara kom fram små hesa läten istället för stönanden typ ha ha ha. Sedan fick jag vadkramp också under akten :P Lite olägligt ha ha. Det är så härligt när en person får en att känna sig så avslappnad i sängen. Allt blir ju bättre då.

Dock har vi ett litet "problem" att båda är så mån om den andras tillfredställelse. För mig är det skitviktigt iaf och inte bara för jag känner mig misslyckad om inte han kommer utan mer att det förstör min njutning med. Det är ju så upphetsande att se att den andre har det skönt. Iaf så som igår kom han, men inte jag, vilket inte alls gjorde nåt för mig för det var väldigt skönt ändå och ja så e d ju ibland och hade jag känt mig frustrerad hade jag ju sett till att han eller jag ordnade det hela. Men då blir liksom han rätt störd av det och eftersom jag själv vet exakt hur det känns förstår jag hur han kan uppleva det hela. Hmm vet inte riktigt vart jag vill komma nu he he.. dagens i-landsproblem är det nog va :P

Jobbigt att vara helt uppe i en person

He he ibland suger det nästan lite att vara nykär för man känner sig så osocial. Även om man försöker hänga med vännerna så blir det att man börjar prata om honom hela tiden iaf och då känner man sig inte alltför rolig att umgås med. Man vet ju själv hur det kan vara i motsatt situation liksom.

Igår var jag på praktik iaf och hade riktigt trevligt. På vägen hem åkte bussen förbi stället där han bor så jag tog chansen att hoppa av där och se om han hade tid att gosa med mig. Det hade han väl mer eller mindre iaf. Lagade lite mat och sedan låg vi och kollade på tv och åt godis och myste. Försökte övertala honom att sova hos mig sedan, men det gick inte så bra eftersom han ville hinna plugga så till slut blev det så att jag stannade istället. Somnade tidigt efter en lång dag och så fick han plugga ett tag innan han kröp ner hos mig. Mysigt!

Har ju bestämt oss för att ha lite mindre sexuella aktiviteter nu och jobba mer på allt det andra eftersom han vill få tid att känna vad han vill etc och det har funkat rätt bra nu. Har så mysigt tillsammans ändå och denna veckan har jag mens iaf och längtar inte så mycket. Bara jag får krama och pussa på honom är jag rätt nöjd.

Men nu åker han bort i helgen så jag hade tänkt att passa på att umgås ordentligt med vännerna och vi hade bestämt sedan ett tag att vi skulle festa till ordentligt i helgen som vi gjorde förr. Idag fick jag dock reda på att det inte verkar bli så iaf för en kille i klassen ska visst ha kräftskiva så nu verkade folk gå dit istället. Känns lite segt för inte alls det jag är sugen på och nu när han är bortrest tänkte jag att jag utan problem kan umgås med de andra när jag vet att jag inte kan vara med honom iaf. Grr nåja vi får väl se vad som händer.

Börjar bli seriöst?

Ja det kanske det gör. Jag vet inte riktigt ännu. Känns overkligt att det bara var drygt 2 veckor sedan vi träffades. Under veckan som gått sov han ju här lö, sön, ons och fredag och inatt sov jag hos honom. Supermysigt!

Igår skulle han bjuda mig på middag eftersom jag oftast bjuder honom, men det är ju för jag älskar att laga mat. Riktigt trevligt och mysigt och gott var det. Jag stod för efterrätten. Sedan såg vi film och fick den andra efterrätten ;-) Sexet va riktigt bra inatt! Blir bara mer och mer besatt och tänd på hans kropp tror jag. Har svårt att sluta titta på den och imorse kunde jag inte slita mig.

I onsdags förra veckan agerade vi dessutom fotomodeller för en klasskompis :P Dock var det som en siluett så man kommer ej se vilka som är på bilden om man inte vet det. Annars hade vi ju aldrig ställt upp, men hångla på bild säger man ju inte nej till. Känns som en rolig grej.

Men sen finns det fortf vissa svarta orosmoln. Vi hade typ "the talk" i tisdags. Jag vet väldigt tidigt men vet ej hur vi kom in på det, men han börja helt plötsligt prata om att han var osäker på detta och sig själv och inte visste om han va redo för ett förhållande och ville jag skulle veta det. Men nu har vi pratat ut om det iaf och jag har sagt att jag riskerar att bli sviken och jag vill ge detta en chans. Inte som att jag bestämt mig fullt ut heller och när man börjar gilla någon tar man ju alltid den chansen att bli sårad.

Igår vart jag nästan blondin också he he. Har pratat om en månad om att färga ljusa slingor så igår skred vi till verket. Fick hjälp en kompis. Har aldrig färgat slingor hemma innan, men det blev faktiskt riktigt bra! Jag e nöjd. Blev ljusare än mitt vanliga utan att man känner sig som riktig blondin heller.
Så livet leker med andra ord och jag kan inte sluta längta efter honom....

Underbar helg - fest, sex och massa mys

Fick tiden att gå till slut iaf. I torsdags var jag på bio med en kompis och såg nya arn-filmen. Fredag-lördag åkte jag med henne och en till kompis till mitt landställe. När vi väl kom hem var det fest och på vägen från förfesten mötte jag upp darlingen. Var på festen 1,5 h sedan drog vi hem till mig och hade lite trevligt :D
Kände inte heller att jag ville plåga honom mycket längre på en fest med typ alla mina bästa vänner där inte han känner en enda, men nu har han träffat alla vännerna iaf :P

Sedan gosa vi hela söndagen, var ute och handla lite grejer och på kvällen sov han hos mig igen. Var så himla mysigt. Lagade lite mat, spelade tvspel, fikade och såg på tv och kröp ner tillsammans och somnade i varandras armar typ. Svårt att sluta pussa på honom. Blev lite besviken att han klippt sig dock från förra helgen he he för det var nog håret jag spana in först på honom då. Det är något jag tror jag tycker e väldigt viktigt, men det växer väl ut.

Just nu är jag bara så glad att ha någon att gosa med och dela mitt liv med så får se vart detta leder. Han är ju gullig och det funkar bra tillsammans, men kan inte bygga ett förhållande på att vi gillar att mysa tillsammans liksom. Så o ena sidan är jag nästan lite tveksam fast egentligen inte och o andra sidan kan det vara skönt att granska någon lite mer kritiskt och inte bara se någon som en gud och vara helsåld. Speciellt så här nu i början när man precis träffats. Jag är så trött på att bli sårad...