Läskigt

Oj nu händer allt på en och samma gång. Mitt huvud känns som kaos.

Har förstås fortf inte fått något svar från 32-åringen på mitt ultimatum och han har väl lite mindre än ett dygn på sig.

Den jag däremot fått svar av inatt är The Ex. Var 2 månader sedan jag smsade honom. På fyllan. Trodde att han aldrig fått mitt sms. Bytt nr eller så. Var ju trots allt 4,5 år sedan vi hördes av...
I ärlighetens namn minns jag inte längre exakt vad jag skrev, men något i stil med "4,5 år har gått, men fortf finns du kvar i mina tankar".

Iaf skrev han inatt: Har försökt svara flera gånger sedan ditt mess. Men inte vågat :/ Kan inte annat än säga det samma. 


Var helt i chock när jag såg det imorse när jag vaknat. Blandade känslor av nyfikenhet och skräck. Som jag gått runt alla dessa år och varit livrädd för att stöta på honom och hur jag skulle reagera på det. Livrädd för att gifta mig och skaffa familj och träffa honom och att mitt liv skulle slås i spillror. Livrädd för att aldrig träffa någon jag skulle känna lika mycket för etc.

Inser ju att det är stor chans att vi vuxit ifrån varandra. Kanske hade vi delvis redan gjort det när vi skildes åt. Vi träffades ju så sällan efter 2 år på distans utan något mål i sikte. Men trots allt står jag här i ett vägskäl. 9 månader till examen och sedan kan jag ta vägen precis var jag vill och jag har ingen aning om vad jag vill. Och hur ska jag veta att vi verkligen vuxit ifrån varandra om jag inte testar och träffar honom. Och hur skulle det vara att träffa honom? Blir nervös bara av tanken. Nervöst? Stelt? Naturligt? Perfekt? Scary som fan om inte annat!

Jag skickade iaf ett svar nu. Rörigt, ärligt och precis det jag tänker. Så får vi se vad som händer.