Snälla killen

Ibland kan jag nog känna att jag kanske inte riktigt är värd den snälla killen (nu pratar jag i allmänna ordalag och inte om personen nämnd i föregående inlägg). Eller jag är värd det bästa, men den snälla killen ska jag hålla mig undan från för det kommer bara sluta i tråkigheter. 

Han är oskyldig och naiv och tror enbart det bästa om sin ögonsten som han gör allt för. Jag skulle krossa hans världsbild. Jag är inte den bästa av tjejer tyvärr. Jag vet hur mycket dumheter jag har gjort. En del jag inte är stolt över. Annat som jag troligtvis skulle gör om. 

Jag är inte värd den snälla killen för jag att vet att om The Ex kom och viftade med lillfingret är risken stor att jag skulle sticka på momangen. Det har inte den snälla killen förtjänat. 

Magkänsla i dubbel bemärkelse

Måste bekänna att jag undanhållit något för er läsare. Minns ni den andra dejten jag hade i Karlskrona i somras? Han som jag tyckte var trevlig, men inte kände någon attraktion för, speciellt med tanke på att jag redan börjat få känslor för 32-åringen då.

Anyway träffades vi igen min sista kväll i Karlskrona, vilket jag aldrig skrev. Och ja det var väl med vänskaplig intention från båda håll. Va ute och gick och åt glass mm. Svinigt nog smet jag vid 22-23-tiden för att ev kunna träffa 32-åringen som ju kom hem till mig då på natten. Vår sista tillsammans. Och ja egentligen hände ju inget av intresse den där kvällen som ni inte redan vet och jag kände fortfarande ingen spark mellan oss när vi träffades andra gången. 

Nu har vi fortsatt ha kontakt som blivit alltmer intensiv senaste veckorna. Räknade ut att vi skickat flera hundra sms till varandra senaste månaden. Galet! Pratat om att ses flera gånger, men inte blivit av. Dels för att jag prioriterat annat och sedan med rädsla för att trassla in mig i något och såra honom då jag tvivlar på att jag skulle utveckla mer känslor. 

Vår kontakt har varit lite speciell så till vida att vi varit något som vi kallar "pariga" mot varandra. Lite den typen av relation som jag och Grannen hade med varandra. Ja vilken granne kan ni ju fråga er då!? Har ju varit 3 grannar med i bilden senaste åren he he, men ja ni minns nog han från förra året som jag träffade nästa varje kväll, myste med och stenhårt hävdade att jag inte hade känslor för. Mitt rebound efter Darlingen.

Hur ska man förklara den typen av relation så ni förstår? Nu har vi ju inte träffats alls sedan i somras till skillnad mot Grannen. Men vi skickar den typen av sms man skickar till partner och inte vän. Ibland med sexuellt innehåll, men ofta också med saknar dig och vill hålla om dig, sötnos osv.
Har man varit singel länge finns det andra behov utöver det sexuella man saknar och det är väl de som tillfredsställs i den här typen av relation. Så länge vi inte har någon annan har vi iaf varandra att vara söta mot. 

Och jag har väl precis som med Grannen hela tiden varit noggrann med att påpeka mina intentioner och att jag inte vill ge honom fel uppfattning etc, vilket absolut gått fram samtidigt som han undrat vad fan jag håller på med. Vad jag får ut av det? Vad han ska få ut av det? Jag är mer av sorten att jag gör något så länge det känns bra utan att ifrågasätta alltför mycket. 

(Usch detta börjar bli långt nu, men ni får stå ut för än har jag inte skrivit klart)

Under de här veckorna har jag ibland funderat om jag kanske skulle ge honom en tredje chans. För nu har vi verkligen lärt känna varandra på ett helt annat plan och jag har berättat det mesta om mig själv. Jag har inga hemligheter för honom helt enkelt. Han vet mycket om både mina goda och dåliga sidor och finns kvar för mig. Han är en bra vän kort sagt!
Men har väl känt att jag tvivlat på att det skulle kännas annorlunda när attraktionen uteblivit de andra gångerna. Och att jag egentligen tror han är lite för mycket utav "snälla killen" för att det skulle funka för mig. Jag klarar inte av en toffel som gör allt för mig. Man blir bekväm om man inte får kämpa för det och tar någon för givet. Har varit med om det förut (hint J). 

Men så tänker jag att med alla jävla idioter jag träffat senaste åren kanske jag borde ge den "snälla killen" en ny chans och se om jag blir positivt överraskad.. Ja jag har faktiskt övervägt det flera gånger, men varit rädd att sabba vår vänskap som jag värderar högt. Sedan började jag snacka med HP-killen och var helt inne på att träffa honom. 

Och senaste tiden har jag också funderat på vad jag känner för honom. Om det finns något mer. Vi har en kille i klassen som påminner mig så sjukt mycket om honom och varje gång jag ser killen i klassen tänker jag på honom. Först var det lite småkul, men i tisdags när jag såg honom senast högg det till i magen. Som av saknad. Blev lite nojig och undra vad fan det skulle kunna stå för. Shit Marion börjar jag få magpirr för honom nu. Inte bra! 

Senaste veckan när allt bara sket sig med HP-killen och kände att jag dessutom tappat intresset för honom börja jag istället tänka på den här killen istället mer. Tänkte att jag borde få tummen ur och bara se till att vi ses och inte dra mig ur. Så får man se vad det leder till. Om inte annat umgås vi som vänner. 

Tror ni då Marion sa det till honom? Nej det gjorde hon såklart inte. Och gissa vem som i fredags glatt skrev att han träffat någon och skulle träffa henne igen samma kväll... Va fan! Ja egentligen antar jag att det var till det bästa för jag är fortfarande tveksam till om jag skulle kunna göra honom lycklig i längden. Jag tror hans snällhet skulle driva mig till vansinne. 

Men jävla mage vad den bråkar med mig. Det suger i dubbelbemärkelse. För helvete! Dags att bli svartsjuk NU! När jag haft hur många chanser som helst att ta honom om jag velat senaste månaderna. Är det ett jävla skämt!? Är det något verkligt eller bara rädsla för att förlora något jag haft ensamrätt på senaste veckorna. Som funnits där för mig dygnet runt på så väl msn som sms, som saknat mig tillbaka, som skrivit att jag är fin och fyllt de där mänskliga behoven av verbal närhet. 

Nu har jag inte ätit något ikväll. Glömt av och inte varit sugen.. Jag som brukar ha en kurrande mage så fort 4-5 h-sträcket har gått sedan senaste måltid. Känner igen det där som brukar avspegla något galet i måendet. Inatt kunde jag inte sova. Hade sån oro i hela kroppen och låg och vred mig och svettades. Vad fan är det här? Svartsjuka? Framväxande känslor? Saknad av ensamrätt? 

Så här sitter jag ensam och skriver medan han är med tjejen tredje kvällen på 4 dar... Känner mig övergiven, men får såklart skylla mig själv som satt mig i sitsen. Det hade lika gärna kunnat vara jag som lämnade honom där. Så kanske är det rätt åt mig som drivit honom till att upprätthålla vår "pariga" relation för att tillfredsställa mina behov. 

Den spännande frågan är om mitt intresse skulle kvarstå om det sket sig mellan dem. Eller om detta bara handlar om att man vill ha det man inte kan få och att gräset alltid är grönare på andra sidan...

Jag försöker intala mig själv om alla negativa sidor med honom och att det aldrig skulle funka i längden och att detta är någon plötslig förvirrig pga ensamhet. Magen kämpar visst åt andra hållet och idag tror jag faktiskt inte det är pga avsaknad av mat. 

På begäran

A-Palle undrade hur jag bestämde dejt med HP-killen. Så nu ska vi se om jag kan klistra ihop lite hur det gick till ;-)

Grejen var ju den att han tog upp kontakten med mig efter att vi snackat lite i våras. Och jag uppmärksammade då honom på att jag skulle ha praktik i hans hemstad. OBS! detta blir enbart valda delar av vår mail-kontakt som handlar om hur vi bestämde om vår första dejt (som aldrig blev av).

Marion: Btw har jag praktik i x-stad närmsta 4 veckorna om du skulle vilja hitta på något


HP-killen: :) Jag är väl fortfarande lite skeptisk till nätdejting, just för att saker rätt rinner ur sanden tror jag. Lätt och sitta och chatta men svårare att ta steget och ses! Men kan inte du och jag göra ett undantag och verkligen försöka ses nu när du har praktik här? Hade vart jätteroligt!! Nu känner jag mig verkligen redo att träffa den rätta, och jag hoppas att det är du ;)


Marion: Tycker absolut att vi borde ta och hitta på något! Någon idé vad man kan hitta på i x-stad? Tycker det kan va lurigt med den första "dejten". Tycker ofta fika blir lite stelt. Pinsamt men sant är att ett glas vin eller två brukar lätta upp stämningen och göra det mer avslappnat. 


HP-killen: Men tycker vi har en deal på dejten och jag är öppen för förslag. Håller med dig om fikan, det är det värsta jag vet med stela dejter. Nu är jag iof en lättsam person så brukar aldrig bli sådär krystat. Men jag föredrar en promenad eller tom kanske gå och spela bowling eller nått. Eller så kanske du rentav vill komma hem till mig och se hur jag har det? Va det nått som lockade mer än det andra?


Marion: Ja aså jag är också lättsam o så, men det är lätt det blir upprapning av hur många syskon man har, vad man jobbat med eller vad tusan vet jag. Tycker bowling låter trevligt. Det var längesen jag bowla =S Promenad innan kanske så man hinner snacka lite innan iaf =P Jag har som egen policy att alltid träffa folk på offentlig plats första gången iaf. 


HP-killen: Men jag tycker nästan att vi spikar en promenad och bowling, förstår din policy till fullo och tänker inte heller upprepa hur många syskon jag har ;P

Marion: Är det någon speciell dag som skulle passa dig bättre? 

HP-killen: Den bästa dagen för mig hade egentligen vart tisdag, enda dagen jag är helt träningsledig men då kunde ju inte du. Men jag ställer gärna in en träning för att träffa en underbar tjej. Vi har iof väldigt sena tider, så om vi tog det på kvällen på onsdag hade jag hunnit med båda. Träningen börjar inte förens kl 21.30! Hade vart en schysst kompromiss, men som sagt annars gör det inget om jag hoppar över en träning..

Marion: Visst kan vi ta det på onsdag om det inte blir så sent då. Går ju upp vid 6 på torsdan typ... 

HP-killen: Jamen onsdagen blir bra. Jag ska ju som sagt vara borta vid halv tio, så det blir kanske lite lagomt sent. Huvudsaken är att man får träffa dig ju ;)

Marion: Vi säger preliminärt onsdag. Tror det blir bra ;-) Har du en tid att passa kan du alltid skylla på den om du vill gå ;-) 

Fan nu när jag sitter och läser i våra mail känns det rätt trist att det inte blev något mer ändå, för vi hade sånt jäkla flow och flörtig stämning osv. Kanske borde påminna honom om det... 

Vill inte vara själv

Som jag nästan hade förväntat mig så ställde han in. Han tyckte det var tråkigt att ses om han fortf var förkyld och inte kände sig på topp och sedan kom det också fram att det känts mer som ett måste än något att se fram emot.

Väldigt synd att det inte blev något då första gången när båda var sugna för sedan har det ju mest blivit massa sms om att försöka hitta en ny dag så där försvann väl den glöden som fanns.. Äh jag vet inte. Försökte få honom att se det positivt och bara få tummen ur. Älta datum behöver vi ju inte göra sedan när vi väl ses då är det bara fokus på allt trevligt =) Det värsta som kan hända är att man slänger iväg en kväll i sitt liv.

Nu är det upp till honom om det ska bli något. Jag tänker inte tjata mig till något. Han verkar ha samma inställning till mig som jag har till att komma iväg och träna.. Usch vad jobbigt... men ja det blir nog trevligt... fast är jag inte lite förkyld....jag kan nog stanna hemma =P

Jag känner mig lite svag just nu. Ja inte pga honom och det som hänt, för ärligt talat hade jag tappat sugen själv. Känner mig lite likgiltig. Sitter och lyssnar på Maggio och tänker att:

Jag följer med dig hem ikväll För jag vill inte vara själv Jag följer med dig hem ikväll Vill inte vara själv


Ja det är lite så som jag känner nu. Ungefär sådär som att man kan ligga på rygg och skita i vilket om man iaf inte är själv.

Festkläder

Senaste veckans shopping:

Fantastiskt söt klänning från Nelly. Känner mig som en prinsessa när jag har på mig den =) Så behöver bara rätt tillfälle att kunna ha den =)

Beställde de här skorna också, men fick tyvärr bli retur på dem. De är superfina, men lite för höga för att jag skulle kunna gå i dem =( Det är liksom inte så sexigt med högklackat om man ska släpa dem efter sig he he. Vet med mig att de bara kommer bli liggande i gardroben så jag skickade tillbaka dem och beställde de svarta skorna nedan istället =)

 Dessa är också höga, men jag hoppas att passformen ska passa bättre och lättare gå i när det inte är 13 cm stilettklackar =P Håll tummarna!

Seg vecka

Ja efter att dejten blev sjuk för 10 dagar sedan har inte så mycket hänt. Han blev inte frisk förrän till helgen och då passade det inte för någon av oss. I veckan har inte jag kunnat då jag haft diverse aktiviteter efter skolan och långa dagar. 

Vi sa att vi skulle träffas till helgen, vilket jag på något sätt automatiskt tänkte var fredagen =P Problemet var bara att när jag skrev i torsdags kväll och fråga hur vi skulle göra imorn så visade det sig att han var på tjänsteresa och skulle spela match lördag kväll.. *suck* Dessa män har då alltid ursäkter.. eller ffa har de inte lärt sig att prioritera. Nu verkar det iaf som att vi ska ses imorgon, men jag har lite tappat hoppet. Tror det värsta och att det blir ytterligare någon ursäkt... 

Har lite tappat suget som jag skrev redan i förra inlägget. Tror inte han är något för mig, men jag ska iaf försöka ge det en chans. Tanken är promenad och bowling imorn. Vi får se. I vart fall ska jag upp före 6 på måndag... så därför jag hade velat ses fredag eller lördag... Om det blir av så lär jag snart skriva igen och berätta mer om saken. Den som väntar på något gott.... 

Till mina söta läsare

Ja jag vet att ni varit otåliga och det finns en del att skriva, men har bara inte orkat. Långa dagar i skolan. Ska skriva lite kortfattat nu och kanske gå på djupet en annan dag.

32-åringen
Fick aldrig något svar inom en vecka som jag bett om. För jävla fegt! Så i ett argt ögonblick för 1,5 vecka sedan messa jag honom och skrev bara "fegt". Och då fick jag faktiskt ett svar... Där han i princip bara upprepade det jag skrev i mitt sms. Att det troligtvis inte är rätt om det ska vara så svårt att bestämma sig. Att han gillar mig, men fortf tycker avståndet är ett problem. Att han gärna är vän med mig. Och i ärlighetens namn hade jag ändå slutat tänka på honom och lagt det hela på hyllan.

The Ex
Fortf inte fått något svar på mitt sms för snart två veckor sedan. Med inspiration av att 32-åringen faktiskt svarade när jag låg på messade jag för en vecka sedan igen "*hoppas hon slipper vänta 2 mån på nästa sms*" Hade dock inte samma effekt på honom... Har lite lagt detta på hyllan också. Iaf tillfälligt. Det senaste är nämligen nedan.


Har fått kontakt med en ny kille på HP. Han frågade hur min sommar varit och sedan framkom det att vi mailat lite grann redan i våras i slutet av april. Så nu upptog vi kontakten och det har blivit många trevliga mail. Eftersom jag har praktik några veckor i hans hemstad här i närheten bestämde vi oss för en dejt i veckan. Tanken var promenad alt middag och sedan bowling efteråt. Tyvärr blev han akut sjuk i tisdags kväll. Så rejält magont att han inte kunde sova natten till onsdag och var hemma från jobbet och det var onsdag kväll vi skulle ses. Så vi ställde in =(.

Fortsatt smsa en del senaste dagarna och jag tycker bra om honom. Idag var han iaf helt återställd så jag hoppas dejten blir av i veckan för han har hela tiden sagt att han ser fram emot att träffa mig och blev jättebesviken när han blev sjuk. Han får ett smeknamn när jag träffat honom =P

So far har han tre minus:
1) Han har tidigare haft backslick (men inte nu) och jag är lite orolig för att han är åt det brattiga hållet även om han själv förnekar det och säger att han föredrar folk som inte bryr sig om pengar. Men även om han inte själv är sådan blir jag orolig av att se på bilder med hans vänner etc för jag tror aldrig jag skulle passa in där.
2) Han är civilingenjör. Ja det där med akademiker har aldrig varit min grej, speciellt inte civilingenjörer...men han kanske kan bryta trenden och visa att det finns heta sådana. Han är iaf snygg på bilderna.
3) Han har nästan varit på gränsen till för på/angelägen, men han kommer undan med det eftersom han ser såpass bra ut, men förtrollningen kan brytas om han inte lever upp till förväntningarna när vi ses. Det jag är mest rädd för just nu.

Saker som är bra för att vara sant är oftast det. Men han har många positiva sidor också. 27 år. 180 lång. Bor 30-40 min bort. Vettig att diskutera med generellt. Gillar inredning. Vältränad. Jordnära. Gillar naturen.

Nu gäller bara att dejten blir av och att jag försöker hålla igen med mina förutfattade meningar och orosmoment så får vi se vad som händer.

Blev visst en lång redogörelse direkt, men ibland flyter bara orden på när man börjat skriva. Ska försöka uppdatera oftare.

Läskigt

Oj nu händer allt på en och samma gång. Mitt huvud känns som kaos.

Har förstås fortf inte fått något svar från 32-åringen på mitt ultimatum och han har väl lite mindre än ett dygn på sig.

Den jag däremot fått svar av inatt är The Ex. Var 2 månader sedan jag smsade honom. På fyllan. Trodde att han aldrig fått mitt sms. Bytt nr eller så. Var ju trots allt 4,5 år sedan vi hördes av...
I ärlighetens namn minns jag inte längre exakt vad jag skrev, men något i stil med "4,5 år har gått, men fortf finns du kvar i mina tankar".

Iaf skrev han inatt: Har försökt svara flera gånger sedan ditt mess. Men inte vågat :/ Kan inte annat än säga det samma. 


Var helt i chock när jag såg det imorse när jag vaknat. Blandade känslor av nyfikenhet och skräck. Som jag gått runt alla dessa år och varit livrädd för att stöta på honom och hur jag skulle reagera på det. Livrädd för att gifta mig och skaffa familj och träffa honom och att mitt liv skulle slås i spillror. Livrädd för att aldrig träffa någon jag skulle känna lika mycket för etc.

Inser ju att det är stor chans att vi vuxit ifrån varandra. Kanske hade vi delvis redan gjort det när vi skildes åt. Vi träffades ju så sällan efter 2 år på distans utan något mål i sikte. Men trots allt står jag här i ett vägskäl. 9 månader till examen och sedan kan jag ta vägen precis var jag vill och jag har ingen aning om vad jag vill. Och hur ska jag veta att vi verkligen vuxit ifrån varandra om jag inte testar och träffar honom. Och hur skulle det vara att träffa honom? Blir nervös bara av tanken. Nervöst? Stelt? Naturligt? Perfekt? Scary som fan om inte annat!

Jag skickade iaf ett svar nu. Rörigt, ärligt och precis det jag tänker. Så får vi se vad som händer.