Nu är det 2,5 vecka sedan vi träffades och det känns som sjukt länge sedan. Jag åker till honom i Sthlm om en vecka sedan kanske han följer med mig ner hit och åker ut till mitt landställe. DÄrefter åker jag till Norge. Fan vad jag kommer sakna honom!
Hade egentligen tänkt att träffas emellan här och jag planerade att åka till honom efter jag kom hem från min utlandsvistelse, men det blev helt enkelt för stressigt för honom som jobbar heltid och jag bara hade möjlighet att komma på vardagar förra veckan.
Nu är han i Roskilde med sina vänner så kommer nog inte höras så mycket i veckan. Vet ej om han har möjlighet att ladda mobilen och sms och samtal är rätt dyrt från utlandet. Är van att prata med honom minst en gång per dag och ofta i webcamen också. Nu var det snart en vecka sedan jag såg honom och känns som jag snart glömt hur han ser ut typ :(
Första 2 veckorna gick rätt fort, men känns som denna sista veckan kommer gå långsamt. Speciellt med vetskapen om att han är med vänner på Roskilde en vecka när vi inte träffats på 3 veckor och jag typ kåtat upp honom.. mindre bra kanske, men så vet han vad han saknar he he.
Har kommit fram till att min största rädsla egentligen inte handlar om att han ska va otrogen eller träffa någon annan. Dessutom har vi egentligen inte definierat vad vi är, men jag ser mig som upptagen. Vi hade lite sms-kontakt ang detta härrom dagen, men vet egentligen inte vad jag fick ur honom, men har fortf svårt att se att han skulle träffa någon annan.
Iaf det jag kommit fram till är som sagt att svartsjuka egentligen inte är största problemet utan att det mest handlar om att bli lämnad. Hade en hemsk mardröm inatt där jag bara hade en bad feeling och försökte intala att han ju älskar mig och sedan som från ingenstans kom slaget i magen att han inte ville träffas mer (precis som med senaste killen jag dejta). Fick sån panik när jag vakna och smsa honom och berättade vad som hänt. Gick med en klump i magen hela fm tills han hade svarat.
Kan liksom inte längre lite på mina känslor och instinkter efter det som hänt. Fast jag vet att han säger att han älskar mig och det hade han inte behövt säga för jag ser det på hela honom varje gång vi pratar. Har blivit så osäker och tänker att han snart kommer inse att det finns bättre/snyggare än mig osv. Men han vet om denna osäkerhet och jag har också sagt att det inte har med honom att göra utan om vad jag varit med om, men det känns som det verkligen håller på att släppa. Skönt.
Jag hoppas nu denna vecka kommer gå fort och att jag inte får för mycket tankar i skallen när han inte svarar på mins sms lika snabbt som han brukar osv. Jag vill ju att han ska ha det underbart kul med killarna på sin första semestervecka liksom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar