Logiska tankar om olycklig kärlek

Haft en fantastisk och trevlig helg även om den till stor del gått ut på hårt arbete också. Mina vänner hade ordnat så lyxigt så jag fick på gratis på hotell i helgen med hotellfrukost och allt och jag som är så svag för hotellfrukost vart ju helt uppspelt hela fredagkvällen :P

Skönt att åka långt bort och försöka glömma. Lite tråkigt när de jag skulle träffa alla har stabila förhållanden sen länge, sambos etc och prat och syn av dessa gör att man känner sig ensam. Samtidigt känns det ändå rätt bra eller jag känner i såna här lägen nu efter terapi och allt jag gått igenom i sommar att jag kan handkas med mina problem på ett bättre sätt och det är verkligen så skönt.

Jag kan tänka logiskt och känna att nej det är inte mitt fel och det är inte fel på mig. Antingen så passa vi inte bara ihop eller så ja så är det som han sa att det var yttre anledningar som spelade in liksom och då finns det inget jag kan göra iaf. Jag har gjort allt jag kunnat, jag har vart mig själv, jag har försökt kompromissa och lösa detta för oss båda på bästa sätt. Nu gick inte det och då kan jag inte göra mer. Jag kan och får förståss fortf vara ledsen och sakna honom och det gör jag verkligen, men konstaterandena ovan hjälper mig också att gå vidare. Jag är starkare nu. Jag vet att jag är en bra tjej och jag behöver bara träffa rätt person som uppskattar mig för den jag är, som inte är kristen och som har kommit över sina ex etc :P