22 maj 2011

Helgen med sovsällskap

Följ min blogg med bloglovin
Jag vet att ni (iaf A-palle =P ) velat ha bättre uppdateringar och jag antar att det kanske syftar på hur det gick med killen för 2 veckor sedan.. Aka sovsällskapet..

Vi kan väl säga att det började bra. Vi hade ju laddat några veckor. Skrivit på fb-chatten om hur vi såg fram emot det och lite blink och undertoner att det skulle spenderas tid i sängen.

Så kom fredagkvällen och det var riktigt varmt i luften. Hade hängt i en park med tjejerna och druckit vinrester från valborg. Lite väl mycket vin visade det sig när jag skulle resa mig upp för att dra mig upp åt det ställe där sovsällskapet skulle anlända vid 21-tiden. Ramlade in på en toalett och hann bli av med värsta fyllan innan de dök upp iaf. Nu hade förvisso de delat på en b.i.b. i baksätet på bilen de åkt i några timmar så vi var väl på ganska jämn nivå när de dök upp.

Han berömde mig för hur snygg jag såg ut (jag svarade med att hävda att det var fyllan som talade ;-) ). Drog hem till mig för att "lämna några saker och visa min lägh" vilket förstås slutade med att våra kläder spriddes ut på golvet i mitt vardagsrum, att jag snabbt fick dra ner rullgardinerna för att mina grannar inte skulle ha första parkett och att vi hade en snabbis i soffan. Det var ganska galet hett. Jag älskar det där när det andas sex i luften och det finns den där galna attraktionen. Sexet i sig med honom är inte så speciellt, men det finns en attraktion som det liksom går att ta på.

Drog på oss något snyggt för att dra vidare på festen som resten av gänget skulle på, men eftersom vi blivit lite sena  (oops) så var det ganska lång kö och klockan rätt mycket så vi gick hem o somna istället. Vi var nog rätt trötta båda två för jag har inget minne av att vi gjorde något speciellt när vi väl kom hem igen. Däckade nog mest..

Jag vaknade rätt tidigt dagen därpå. Började pilla på honom som vaknade och klagade över huvudvärk och baksmälla.. Något jag aldrig förstått mig på eftersom jag inte blir bakis =) Efter lite mer pillande tyckte han att det kanske inte var en så dålig idé trots allt att köra en repris på gårdagen. Det var trevligt =) Fast jag blev lite sur över att det blev egosex när han kom och inte hade så stort intresse av att jämställa saker för mig =(

Som sagt so far so good... men med tanke på att jag skrev att det började bra förstod ni kanske att det inte slutade lika bra... Vi tog en frukost och skulle bege oss iväg till de andra. Redan då kände jag att det kändes lite stelt. Även om man umgås med premisserna att det inte är några känslor känns det liksom tråkigt om den där spänningen försvinner. Ja vad ska man säga men det kändes lite mycket kompisrelation.

Och på vägen från mig sa han att han inte tyckte vi skulle ha mer sex, vilket kom lite som en blixt från klar himmel med tanke på att han inte verkade tyckt det en timme tidigare... Vet inte riktigt om jag förstod varför han bara ville vara vänner numera men tror det handlade om att han hellre ville ha sex med någon han hade känslor för samt att han inte kände att han var över sitt ex... yada yada..

Vet inte varför det blev så dumt, men jag blev iaf ledsen. Inte för att jag egentligen har några känslor för honom som jag hoppades var besvarade. Utan jag tror det mer handlade om känslan, av att på något sätt känna sig utnyttjad. Hur man nu kan känna sig utnyttjad av ett kk? Men känslan av att han bara timmar tidigare velat ha en sådär galet och när han sedan fått sin lilla tillfredsställelse så dög man inte längre. Känslan av att man bara duger för sex med alla killar man träffar. Känslan av att man aldrig verkar väcka den minsta känsla hos någon. Även om det inte var besvarat så hade det nästan varit fint att veta att någon faktiskt kunde känna något annat än kåthet för en. Det fick mig bara att känna som ett jävla knullhål rent ut sagt.

Ledsen och arg blev jag. Samtidigt som jag förklarade för honom att han inte skulle ta det så personligt att jag blivit ledsen av det han sagt utan att det snarare handlade om en ackumulerad behandling av alla killar jag träffat senaste åren som bara gett en bitterhet och hopplöshet.

Vi skildes åt och jag gick hem och la mig under täcket resten av dagen. Kollade tv-serier och tyckte synd om mig själv. Messade honom och förklarade lite mer över hur jag tänkt och kände (jag är bra på att skriva långa sms när jag är ledsen/arg/besviken på någon).. och sa att han förstås fick sova här iaf. Tänkte inte göra honom hemlös för att vi blivit osams. Han svarade visst och vi ses sen då. Men inte kom det fega svinet inte... Kunde inte ens höra av sig för att tala om att han tänkte sova någon annanstans. Så jag hade dörren öppen hela natten och undrade var han var i onödan. Dagen efter kom han förbi för att hämta några saker som var kvar hos mig. Något stelt och jag råkade nog antyda att jag blivit sur över att han inte hörde av sig...

Så så slutade den helgen. Tur att resten av den veckan var så bra. Inte ens de man respekterar och har förtroende för kan man alltså lita på. Det gjorde mig liksom bara besviken eftersom jag tidigare tänkt på honom som en jäkligt bra kille helt enkelt och han fick mig att må dåligt och återfå en känsla av hopplöshet och livsleda. Fan då jag som hade sett fram emot en helg med mys, bara ligga bredvid, hålla om, hångel etc.. Blev nog tyvärr så att det negativa tog över det positiva jag fick ut av helgen.

Så på kärleksfronten inget nytt och hopplösheten finns kvar för jag vete fan vad jag ska göra. Testade ju internetgrejen, men de som finns där verkar finnas där av en anledning. Dvs ingen vill vara ihop med dem för att de är idioter eller för fula...Kommer väl dö ensam...

11 kommentarer:

  1. Bra med uppdateringar! Men synd att det gick som det gick :/

    SvaraRadera
  2. Trist att helgen blev på det viset... och tråkigt att läsa ditt sista stycke och att det känns så... men jag känner igen känslorna, alldeles för väl...

    Hoppas det vänder för dig på kärleksfronten.

    SvaraRadera
  3. Tack för stödet vänner!
    Som tur är tycks jag aldrig ge upp trots alla misslyckanden. Kanske något mer osäker, men hoppet är det sista som överger en sägs det ju.

    Jag är trots allt ganska säker på att det inte är några större fel på mig och att min tur kommer nån gång och jag hoppas det är snart.

    Samtidigt som det börjar bli alltmer komplicerat när man ska flytta härifrån om ett år och inte vill träffa någon som är alltför uppbunden här. Vilket såklart vore typiskt. Murphys lag...

    SvaraRadera
  4. Hopp har man nog alltid i någon form, men en tro på det kan vara svårare, men det verkar det som du har haft varje gång ämnet kommit upp på tal, det gillas =)

    Jaså ska du flytta? (frågar jag som inte har någon aning varken vart du bor eller vart du ska flytta :P), är det något särskilt som lockar eller något du har klart med?

    SvaraRadera
  5. Fråga mig inte hur jag lyckas ha kvar det, men jag är väl för dum för att lära mig av mina misstag ;-)

    Om ett år är jag klar med mina studier och planerar inte att stanna kvar här sedan. Har ingen aning om var jag vill ta vägen. Hade kanske hoppats på att träffa någon som gjorde det enklare att bestämma åt vilket håll av landet det skall bli =P

    SvaraRadera
  6. Är det av någon särskild anledning du inte vill bo kvar i den stad du bor nu?

    Haha ja och för att knyta ihop den kommentaren med den förra så är det alltså nästan en fördel om du träffar någon som i n t e bor i din stad? Lite sådär tvärtom mot hur många brukar resonera ;) (men varför vara som alla andra? ;))

    SvaraRadera
  7. Ja alltså detta är ju en studentstad så ingen i klassen lär stanna kvar förutom de som kommer här ifrån ursprungligen. Och är man inte student är det ingen större mening att bo här + dyrt och flera anledningar som skulle avslöja min identitet alltför mycket =P

    Fördel skulle vara om han också är på väg härifrån snart. Antingen före eller efter mig. Alt bor i en stad dit jag skulle kunna tänka mig att flytta =P
    Detta försvårar förstås letandet ytterligare. Men jag har väl inte direkt hamnat i situationen att det varit aktuellt att lägga ner pga att det inte passar med var han bor =P

    SvaraRadera
  8. Haha, jaja, jag får väl köpa de motiveringarna då och och leva halvt om halvt i ovisshet när det gäller det ;) (men jag förstår, har alltid varit mån om min anonymitet själv när jag bloggat)

    Och vad skulle du kunna tänka dig att bo i för städer då? Utan att nödvändigtvis behöva nämna specifika städer, vad är det som avgör?
    Tja, det skulle nog vara svårt att hålla fast vid en sådan sak om man träffade någon som det kändes helt rätt med om den personen bara råkade bo på "fel" ställe... jag skulle nog i alla fall inte hålla fast vid en sådan princip isåfall ;) (å andra sidan en princip jag inte har så det kanske spelar in :P)

    SvaraRadera
  9. Ja jag känner att jag delvis redan sagt så mycket att man borde kunna klara ut vilken stad jag bor i, vilket utbildning jag läser etc om man läst bloggen noga =P

    Ffa har det att göra med vad de har för arbetsplats att erbjuda mig. I det fallet är jag mindre intresserad av storstäder. + att jag kommer från en ursprungligen och gillar det lite mer lugna livet i min nya stad. Men jag vill samtidigt ha närhet till någon större stad. Har svårt att se mig själv helt ute i bushen någonstans, även om det förstås finns nätshopping ;-)

    Närhet till landställe, familj och släkt är förstås också avgörande. Speciellt i framtiden när det blir barn och sådär kan det vara fördel att ha nära till föräldrar.
    Men det är mycket möjligt att jag mellanlandar någonstans först 1-2 år och drar vidare sedan. Har liksom lite med mitt yrke att göra =P

    Självklart kan man offra sina principer om man träffar den rätte. Men som sagt känner inte att det är ett aktuellt problem =P

    SvaraRadera
  10. Haha jadu, jag har då ingen aning... eller ja, säger du studentstad så kan jag väl gissa utifrån det, men det finns ju rätt många att välja på bara utifrån det ;)

    Allt finns på nätet ;)
    Är det bättre förutsättningar för arbete i lite mindre städer, eller vad?

    Närheten till familj/släkt landställe i en sådan situation... är det dina då, eller någon av "era" du tänker dig då?
    Jag kan i alla fall förstå tanken, det underlättar nog mycket i ett sånt läge.
    Blir inte riktigt klok på ditt yrke baserat på andra stycket och den kommentaren men.. :P

    SvaraRadera
  11. He he om du tänker efter ordentligt och läser igenom hela bloggen är jag ganska övertygad om att du skulle kunna knäcka både utbildning och stad :P

    Jobb finns det överallt, det behöver jag inte oroa mig över, men tror det är mer givande på mindre ort i mitt fall så det är det jag är ute efter. Iaf nu i början efter examen.

    Jag tänker mig väl gärna bådas isf. Men sedan ska det ju passa med både mitt och hans jobb osv osv + att man ska gilla staden också =P

    SvaraRadera