Fan just nu vill jag bara spy och lägga mig ner och dö. Är så jävla trött på allt bara. Orkar inte. Behöver krafter till att tentaplugga. Kan inte slösa dem på bråk med darlingen.
Blir galen på att han ska vara så oresonlig att bråka med. Så fort man retat upp honom går det inte ha någon konstruktiv diskussion. Jävligt frustrerande.
Det slutar med att jag antingen drar mig undan, ger mig med rädsla för vad det annars skall få för konsekvenser. Eller att jag helt enkelt undviker att starta några diskussioner som kan sluta med ett bråk.
Kände bara att jag tröttnat på det. Att jag ville få berätta om nån sak som stör mig. Tänkte att det skulle vara utvecklande för förhållandet att faktiskt ta tag i lite problem och inte bara gå som katten kring het gröt så fort det dyker upp ett lite besvärligt samtalsämne. För det är så det blivit mellan oss. Är vi inte överens om något så slutar vi prata om saken och gräver ner ämnet nånstans långt bort där det inte kan göra någon skada.
För varje gång vi blir osams så får jag bara höra att "ja vi kanske inte borde ses mer då..." För i helvete. Det är ett förhållande. Man kan inte tycka samma om allt! Man måste ju kunna tillåta sig själv att bråka, diskutera och inte bara ge upp, sticka och skita i allt så fort det blir lite jobbigt.
Idag försökte jag få honom att inse att han sårat mig genom att dra sig undan så fort det hettar till. Som idag när jag ville tala ut sa han bara nej nu måste jag gå, har besök och jag sitter där som ett fån och typ jaha.. jag vill reda ut det här nu, men du kanske inte tycker jag är viktig nog för att prioritera detta.
Försökte säga hur dåligt jag mår när han gör så. Får ju sån jävla ångest av att ha ett olöst gräl i luften. Jag försöker vara diplomatisk, våga säga vad jag tycker och samtidigt erkänna att jag minsann också gör fel och inte är perfekt, men så fort jag säger något lite elakt om honom så slutar han lyssna, blir förbannad och vill göra slut mer eller mindre.
Så blir det samma visa som vanligt. Jag får panik. Älskar ju honom. Ber om ursäkt och försöker ställa allt till rätta. Eftersom jag hatar att bråka. Vill ju lösa problemen genom att prata ut om dem, men det går ju inte med honom. Inte när han redan är upprörd iaf. Så blir vi sams igen imorgon räknar jag med att detta samtalsämnet inte kommer upp igen på väldigt länge... Det blir bara ytterligare en av de där sakerna "vi inte pratar om"...
Blir så jävla ledsen. Funderar på om det är värt det. Om det bara är jag som är svag för att jag inte vill vara ensam. Jag vet inte. Men vi har det så jävla bra när vi är tillsammans, men de där 2-veckorsperioderna när vi inte ses de är inte så bra som jag önskat. Då känner jag hur vi glider ifrån varandra och börjar fundera på om jag vill ha det här förhållandet. Men när vi sedan är tillsammans igen är jag som nykär igen och kan inte förstå att jag kunde tvivla.
Vad fan ska jag göra!!??
Jobbigt :(Vet tyvärr inte vad man kan göra...Jag är mer som du verkar vara, jag vill inte ha en massa olösta saker som man går å tänker på hela tiden, och blir helt förstörd av.
SvaraRaderaMen vem gillar att ha olösta konflikter i luften då... Jag vet inte hur han tänker, men ofta tror jag problemet är att den ena personen ser något som ett problem på ett vis som den andre inte gör. Som när han börjar prata om att vi inte borde ses något mer då blir ju jag jätteupprörd och ledsen, men jag vet inte hur mycket det betyder för honom. Han kanske vet själv att det bara är något han säger och inte oroar sig så mycket för... jag vet inte...Väntar på att han ska höra av sig idag och vet inte vad jag ska göra då. Om jag ska stå på mig eller lägga mig för att det är enklast så...
SvaraRaderaFör att fortsätta både på inlägget och på ditt svar till "A-Palle": "vet inte vad jag ska göra då. Om jag ska stå på mig eller lägga mig för att det är enklast så..."Ja och hur bra har det funkat då? Det är väl just det som är problemet för dig och leder till en massa grubblande. Fråga dig själv om det funkar i längden, om du orkar med ett sådant förhållande. Förklara för honom hur du vill att förhållandet ska vara (så han har något att utgå ifrån eller vad man ska säga), förklara för honom att du inte orkar med att bråken går till som de gör och förklara hur du skulle vilja ha det istället. Är du tydlig med vad du inte vill ha för svar t.ex. så borde han inte i den diskussionen svara "ja vi kanske inte borde ses mer då". Försök få honom att förstå att just den här gången vill du inte ha ett sådant bråk, just den här gången måste ni kunna prata om det.För ska du satsa på förhållandet så tycker jag du måste ta reda på om han alltid kommer lösa konflikter på det där sättet, hur mycket du kan vara dig själv (alltså hur mycket du måste tänka på vad du säger och hur du säger det) och kanske då t.ex. även hur mycket han egentligen menar med att "inte ses något mer", om det bara är något han slänger ur sig eller inte.Kommunikation är väl nyckelordet. Det är väl inte alltid så lätt, men ack så nödvändigt.
SvaraRaderaJag vill ju så gärna stå på mig, men så är jag väl så jävla feg också. För att jag är rädd för att han ska stå fast vid den där åsikten om att inte ses mer. Det är liksom bara så jävla svårt att kunna ha en konstruktiv diskussion med honom. Och att det alltid sker över telefon eftersom man gärna undviker bråk de där dagarna i månaden när man faktiskt ses. Det är nog snarare i den änden man måste våga ta. Tar vi de här diskussionerna över telefon riskerar jag alltid att han bara avslutar samtalet abrupt. Nu har liksom hela dagen gått och det går ut över mitt tentapluggande etc. Sjukt frustrerande. Bestämde mig för att ta saken i egna händer och ringde honom för drygt 1 h sedan, men då var inte hans mobil på. Känner mig maktlös. Imorn har jag tenta som jag knappt har förberett mig till och inte heller är motiverad att plugga till. Jag blir så arg på honom för att han inte inser hur egoistiskt det är att göra så här när hela min plugghelg förstörts och förra helgen var jag ju med honom när jag borde pluggat...
SvaraRaderaJo jag förstår absolut den rädslan, samtidigt så blir ju problemet att säger du inget så kanske han blir kvar, men då sitter du med en form av munkavle på dig själv istället. Då blir det ju någon form av fråga om du älskar honom så mycket att du inte kan vara dig själv fullt ut, eller ens i stor utsträckning, bara för att få vara tillsammans med honom.Jag tror med att det vore smartast att ta tag i det när ni träffas, det är svårare att vifta bort det på samma sätt då. Har själv haft en tenta i princip förstörd på grund av känslor, tankar och grubblande. En annan situation, men jag vet hur mycket det kan gå ut över både själva pluggandet i sig och själva motivationen. Den gången valde jag helt enkelt att plugga så gott jag kunde (vilket inte var särskilt "gott"), sedan gå till tentasalen och i princip hämta ut tentan så jag hade något att träna på inför omtentan.Nåväl, jag står fast vid vad jag skrev i förra kommentaren. Kommunikation är det enda sättet du kan få reda på om han alltid kommer lösa konflikter som han gör eller ej och se om han kan förstå vad som känns så frustrerande för dig.
SvaraRaderaJust nu är det ju dock väldigt lätt att kommunicera när hans mobiltelefon är avstängd... gahhh. Känns som han undviker att dra av plåstret. Men han skrev i sms igår vid tre olika tillfällen att vi skulle höras imorn/att han skulle ringa mig imorn (dvs idag).. Fan jag vill ju lösa våra problem och de saker vi är oense om så att jag känner att det inte finns massa förbjudna ämnen liksom. Men han vill ju aldrig lösa våra problem. Hans sätt att lösa dem är ju bara att dra sig ur. Vi kommer liksom inte träffas förrän nästa fredag (18e) så det suger att vänta till dess...
SvaraRadera