17 juli 2008

Underbar och oroande kænsla samtidigt

Ja det ær det att jag lært kænna den hær killen jag skrivit om. Før å ena sidan kænns det underbart. Mitt senaste ragg før en månad sedan drygt var jag ju så glad før att han fick det att pirra i magen mer æn vad det gjort på ett halvår, men med den hær nya killen ær det næstan ænnu mer. Har svårt att sluta tænka på honom och varje gång jag hør hans namn får jag en varm kænsla inombords.


Har liksom svårt att hitta några fel med honom. Med den førra killen jag gilla kænde jag ændå viss osækerhet før det var några grejer som inte stæmde, men hittils har jag inte hittat nåt fel på den hær. Kanske beror det på att vi lært kænna varandra på nætet och då visas bara de bæsta sidorna upp. Det vet jag inte ænnu. Nu ær jag mest oroad att jag inte ska kænna mig fysiskt attraherad av honom nær vi ses. Det ær svårt att veta sånt i førvæg.


Samtidigt ær jag orolig. Før jag kænner mig sjælv. Vet hur lætt jag får kænslor før folk och detta ær inte bra. Jag skenar lætt ivæg. Herregud har inte ens kænt denna killen 2 veckor och har inte ens træffat honom. Måste førsøka lugna ner mig lite. Jag vet det. Vill inte få før høga førvæntningar och bli besviken eller sårad før att jag hoppas på før mycket. Jag hoppas førstås att detta løser sig till det bæsta, men jag blir så trøtt på mig sjælv før att det så lætt blir så hær. Wish me luck!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar