Börjar känna att jag kört fast i det jävla kärleksträsket. Går ju varken framåt eller bakåt. Man träffar någon det skiter sig och så är man tillbaka på noll och gör om samma loop gång på gång. Efter ett tag börjar det kännas meningslöst.
Hela dejtinglivet känns bara inte som min grej. Jag kommer aldrig dit jag vill. Det slutar bara med sex och/eller att jag blir dissad känns det som. Frågat många om råd och alla killar verkar vara överens om att det enda som funkar som tjej är att hålla på sig och vara svår... Fan vilken jävla förlegad syn år 2011. Det gör mig arg att man inte är "flickvänsmaterial" om man har sex på första dejten.
Jag resonerar snarare som att ok vi hade trevligt ihop, vi tänder på varandra, sexet var bra. Nice! Vi har goda förutsättningar för att funka med varandra i längden på de planen nu vill jag lära känna honom bättre och se om vi passar även på andra sätt.
Dessutom blev ju jag och darlingen tillsammans efter ett ONS. Hela tanken när jag träffade honom var nice han är snygg och bor i Sthlm så det behöver inte bli så komplicerat. Sedan föll vi pladask för varandra och kunde inte sluta tänka på den andra och så blev det som det blev (och nej jag tvivlar på att sexet första kvällen är orsaken till att det tog slut).
Insåg nu att jag aldrig "lyckats" med någon av de jag verkligen dejtat (fika, middag etc) och att jag aldrig riktigt dejtat någon av de jag varit ihop med. Det brukar lösa sig av sig själv. Efter viss eftertanke insåg jag att jag haft sex med 3/5 pojkvänner samma dag som jag träffade dem... En var jag nära vän med sedan tidigare och den sista var min första pojkvän när vi båda var oskulder så då var det inte så konstigt vi inte hade sex första kvällen.
Slutsatsen är att jag är screwed om jag inte hittar en annan slampa eller blir tillsammans med någon av mina killkompisar =S
Det var bättre förr när killarna gick i ett. Jag är inte bra på att vara singel. Hade olika förhållanden från jag var 15,5-21,5. Sedan flyttade jag hit och gjorde slut med The Ex och har varit singel sedan dess. 5 år förutom det dryga halvåret med darlingen. Fy fan! Bitter och cynisk har man blivit också så om de inte ville ha en innan vill de väl än mindre ha en bitterfitta =P
Hahaha, skön avslutning :D
SvaraRaderaDet där med tjejer man ligger med på första dejten ser helt annorlunda ut för mig. Det är liksom nåt i mitt huvud som får mig att tappa respekten för tjejen när hon gör så. Även fast jag inte ens tror att jag tycker så, och gillar bruden, så rotar det sig fast längst in i skallen.
Det roliga är att det inte märks direkt heller. Så länge allt är bra om man fortsätter träffas och sådär, då äre lugnt. Men sen när man kommer till första grälet så inser jag oftast att jag inte tycker att hon är nåt annat än en smutsig slampa :s
Sjukt, skadat, korkat, dålig kvinnosyn och allt sånt där, absolut. Men det bara blir så :s
Ja nej men det är bara spännande att det verkligen är så här för det är ju inte första gången man hör det.
SvaraRaderaSkönt att du kan erkänna det också och samtidigt tycka att det är korkat.
Klart att man kan anpassa sig till den verkligheten iaf litegrann, men jag kommer fortf leta efter någon som vill ha mig för mig.
Jadu, jag vet inte hur andra ser på det, och egentligen är jag väl helt fel person att uttala mig, men jag tänker ändå lite som du gör. För mig spelar det ingen roll, sex på första eller sjunde dejten.. vad spelar det för roll? Är tjejen helt underbar så skulle jag vilja jag fortsätta träffa henne oavsett.
SvaraRaderaOch jag tror inte heller att dejtande skulle vara min grej även om jag aldrig testat det... jag kan bara se framför mig vilket totalt misslyckande jag skulle vara (mer än vanligt).
Men som sagt, skillnaden på ditt och mitt kärleksliv är nog ändå nästan som dag och natt även om vi båda är singlar. För mig kan det också kännas meningslöst, eller totalt hopplöst för den delen... men jag tror ändå det är en viss skillnad på samma känsla där hos dig och hos mig. Att den där meningslösheten för dig och meningslösheten för mig ter sig lite lite olika.